Håll öronen öppna för Francis!

I artikeln om Faluresan ovan, nämnde Inger att en grupp som heter Francis spelade på festivalscenen där. Men eftersom deras musik var så överraskande bra, är deras framträdande absolut värd en egen plats i Kopparbergarn.
Före resan till Falun hade jag aldrig hört talas om Francis eller hört deras musik, och det var en ren tillfällighet att den nu nådde mina öron. Vi hade besökt utställningarna på Dalarnas Museum och hade lite tid över att strosa omkring, och hamnade på den där festivalen som hette Granny Goes Street. Vi tog varsin fika i plastmugg och satt på en träbänk, när musiken drog igång, och eftersom vi gillade vad vi hörde, tog vi kaffemuggarna med oss och drog oss mot musikens håll.
På scenen uppträdde de fem artisterna i gruppen, till synes klädda i sina vanliga kläder, och det slog mig också hur enkelt hela scenarrangemanget var. Men det behövdes inget annat än musiken för att trollbinda lyssnarna.
Där, framför scenen nåddes vi av musikens fulla kraft och nyansrikedom, och jag insåg, att det jag bevittnade ett musikaliskt framträdande som bokstavligt talat skulle ge eko långt utanför Falun, där bandet hör hemma.
Mera namnkunniga artister skulle uppträda senare under kvällen, men för mig var Francis dagens höjdpunkt. Det är länge sedan jag köpte någon musik, men när deras nya skiva kommer ut i februari kommer jag säkert att göra det.

Text: Björn Öringbäck
Filmklipp från mobilen: Inger Aftonljus