PRO:s jubileumsresa gick till Gammelvala himmel o h…te

2019-07-30

En konstig rubrik kanske? Men frågetecknen kommer att rätas ut. Den varmaste dagen under den här sommaren passade PRO-resor på att starta sin jubileumsresa! Den har sitt ursprung från den nittonde september år tjugohundrafjorton när några gentlemän över en kaffekopp bildade en resegrupp som skulle ha till uppgift att ordna resor för medlemmarna utan extra kostnad för respektive förening.

Det har nu rullat på i snart fem år. I en liten undersökning av föreningarna här i Mellansverige finns det ingen som ens är i närheten av vårt stora resande. Att det sedan blev Gammelvala var efter ett tjatande i ett par år. Till slut orkade ingen höra tjatet utan det blev bestämt att jubileumsresan skulle dra till Värmland. Och vad var det som skulle firas då? JO VÅR SJUTTIONDE RESA! Alla Ni som var med och gjorde detta möjligt ska veta att Ni kan sträcka på Er.

Men vi tar det väl från början. Allvaret började med, att allt ansvar för att fylla bussen med en massa intresserade lades på mig. Gissa om jag mådde bra, när vi kunde konstatera att anmälningslistan fylldes med råge så fort affischerna kom upp. Att det sedan hoppade av nån i takt med den afrikanska värmen var inte så konstigt. Det är inte alla som mår så bra i den. Men de tomma stolarna fylldes snabbt på, och till slut kom den för mig mest efterlängtade dagen i år. Jag skulle åter få se och uppleva den gamla goda tiden. Samtidigt malde en liten tanke tanke i huvudet. Det var ju ändock vårt jubileum, skulle det inte vara roligt med lite bus en sån här dag?

Sagt och gjort. I all tysthet växte planen fram. Naturligtvis skulle jag vara en fattig bonndräng och tillsammans med pigan försöka följa med för att söka jobb.

En piga som inte var rädd att göra bort sig hittade jag ganska omgående nämligen Ria från Mången, en av våra Holländska vänner. Hon tackade ja, men kanske visste hon inte vad som väntade.

Vi dök ner i förrådet hemma och plockade fram kläder och allehanda saker. Om vi skulle flytta, var vi tvungen att ta med det viktigaste. Barnvagn med barn, korgsäng med kavlar och andra redskap, kontar, väskor, smörkärna och dragspel samt ett glatt humör. Vi kom på att om vi är med på bussen från början blir det ju inget bus, men en vild ide dök upp: Vi stiger fram ur skogen och tar stopp på bussen efter vägen!

Vi åkte tidigt på morgonen ut i skogen mot Stjärnfors och lastade ur våra grejer och väntade. Då började det pirra lite i magen, vad hade vi gett oss in på. Ria var kolugn och sa att det måste väl finnas någon som har lite humor. Tja vad vet man ingen visste om något och kanske skulle någon ta illa vid sig, men det var försent nu. Bussen dök fram nere i backen, vi vinkade med näsdukar och till vår lycka svängde bussen in till oss och stannade. När vi frågade om vi fick åka med, fick vi jakande svar. Dom till och med skrattade och tyckte det var roligt. När Anders och Bengan lastat in våra pinaler kunde jag hälsa välkommen och förklara, att denna dag var min dag och vad den betydde för mig och att övriga passagerare var med om en speciell dag. Sedan kunde drängen och pigan dela ut godis till alla.

Stämningen var god och blev inte sämre, när drängen meddelade att vi skulle få kaffe och smörgås, när vi kom fram till Filipstad. Dessutom hade det lottats fram tio personer som fick var sin bakelse också till kaffet. I en annan dragning vann tre personer att äta Nävgröt med Leif, men har man inte smakat nävgröt har man inte varit i Gammelvala.

När vi steg ut ur bussen slog hettan emot oss med full kraft, det var enormt. Varmaste dagen dom upplevt. En guide, Elisabet, talade om att termometern passerat trettio på förmiddan. Det blev att hitta skuggiga platser och dricka oavbrutet.

Men en del kollade en massa aktiviteter som exempelvis Bosse som b r å k a d e med töserna som häcklade och skäktade lin till fina trådar. Anna Nyström t.v. häcklar (häckling) Maja Bergström t.h. käftar (skäktar)

Nyfiken som han är, hann han med både stocksågarna Mikael Österberg uppe och Niklas Österberg som fick spån på sig.

träsnidare, traktorparad och tjärbränning,

Tillverkning av takränna av 100-årig gran. ”Cain” med rundhyvel.

mattväverskor, Ola med fiolen och gud vet allt som var i hans väg.

Aftonen kom och vi var tvungna att lämna detta paradis för hemfärd.
Det är nu som inledningsorden kommer in. Hela dagen har varit himmelskt men nu kommer h….et. Det är inte bara vi människor som klarar extrem hetta, även bussar kan få solsting. Automatik är nog jättebra men på vår sjuttionde resa var det nog på vippen att bussen svek oss. Som amatör tror jag att värmen hade ett finger med. Det spelar ingen roll om det är en eller femton växlar. Eftersom vi var i Gammelvala så var det som förr i tiden. Om någon lämnade in växlar på banken som inte var påskrivna så gick inte dom heller. Men eftersom alla höll tummarna och inga andra konstigheter störde, nådde vi hem ljuva hem även denna gång,

Fattig bonndräng Leif i Nittkvarn skrev
Bosse Kempegård tycks ha hållit kameran