Fullsatt på Tingshuset

2023-01-28
Ställdalens Naturstudieklubb har haft sitt första möte för 2023.

47 personer kom till Tingshuset för att höra Håkan Mossberg berätta om malmvägar i norra Ljusnarsberg.

Med gamla kartors hjälp lotsade Håkan oss över vatten och genom stora skogar.
Under den isfria tiden gick transporterna med pråmar som roddes. Det var inget lätt jobb. Det sades att om vädret av bra förflyttade man sig ett maskrosblad vid varje årtag. Hade man tur och vinden låg åt rätt håll fick roddarna hjälp med att segla.

Malmen från Grängesberg fraktades ned till Jankviken vid Södra Hörken där den lades upp i väntan på att sjön blev isfri. I mitten på 1800-talet började det pratas om att göra en fungerande vattenväg mellan Norra och Södra Hörken men eftersom Södra Hörken ligger något högre än Norra Hörken skulle det innebära att Norra Hörken skulle få förorenat vatten från bl.a. dynamitfabriken. Grängesbergarna protesterade eftersom de tog sitt dricksvatten från Norra Hörken och det skulle försämra vattenkvaliteten.

I mitten av 1800-talet började planerna på att bygga en kanal med sluss mellan sjöarna. 1853 invigdes slussen. När hyttorna började avvecklas minskade behovet av kanalen och idag finns det nästan inget kvar som minner om den tiden.

En kaffepaus intogs för att reflektera kring den information vi fått av Håkan

Åter till malmvägarna.

Under den isfria tiden fraktades malmen över Norra Hörken till Lerkärn, ett boställe där man hade upplag tills det var dags att lasta malmslädarna. Vintervägarna gick till bl,a Ulriksberg , Silken och Strömsdal. Efter de vägarna fanns möjlighet till mat, dryck och övernattning.Att det var mycket folk och hästar som sysselsattes under den här tiden är uppgifter från Ulriksberg där det fannas ca 500 stallplatser. Vintervägarna användes så länge som isarna och det frusna myrarna höll för de tunga lassen.

Varje släde kunde lasta mellan 500-800 kilo. Man hade ardenner och nordsvenskar som dragdjur. Det fanns en oskriven lag att man fick inte lämna hästskit kvar i vägarna. Det kunde bli farliga tvärstopp när det frös fast.
1876 byggdes Säfsbanan och vintervägarna för att frakta malm fick allt mindre betydelse. Även hyttorna började läggas ner. Strömsdals hytta lades ner 1890.

Kvällens föreläsning och dess bilder födde många tanker kring den tidens människors levnadsvillkor. Bara tanken på att köra fast eller välta släden och vara tvungen att lasta om ett halvt ton malm i sträng kyla måste varit en mardröm. Det var inte bara kroppskrafterna som tog slut utan förtjänsten blev inte den man hoppats på.

Det skrevs visor och målades tavlor från epoken. Här har JW Wallander återgett sin bild av vattenvägarnas färdmän.

Tack Håkan för att du delar med dig av dina efterforskningar det ger perspektiv på tillvarorn.

Text: Thyra Lundell Foto: Erik Karlsson