Forsens dag i Hammarbacken

2016-06-06

Genom ett försommarfagert landskap gick Kopparbergarns resa mot Hammarbacken.
Hembygdsföreningen firade forsens dag. Något hundratal personer tyckte att det var en perfekt lördagsutflykt.
När vi anlände läste Arne Johnsson sina dikter i ett fullsatt kafé.
Utomhus var det full aktivitet.

Bergslagsboden sålde surdegsbröd och Ställbergs rökeri var representerat.

Tre av Nora Bergslags smidesförenings medlemmar BG Risberg, Bengt Gustavsson och Per Martin Ramberg visade prov på konsten att smida. De fick järnet mjukt och kunde forma det till användbara saker som dörrhandtag och krokar. Några färdiga alster fanns till försäljning. Det var intressant att se med vilken skicklighet som det glödande järnet formades.
En kopp kaffe med björnbärskaka avnjöts med utsikt över en äng med tusentals blommande midsommarblomster och helt nära bordet växte smörbollar (daldockor).

Så var det dags att dra sig mot det stora f.d. garaget och lyssna på Bergslagernas Spelmansgille.
Det hade spelat där ett tjugotal gånger under åren så det är tradition. Den här gången spelade man egna önskelåtar. Mest var det låtar från bygden men eftersom det finns medlemmar med annat ursprung blev det även musik från övriga Sverige. Den stora garagebyggnaden var fullsatt många fick stå. Stämningen var på topp. Nästa gång man kan njuta av Bergslagernas Spelmansgille är på Finnfallsstämman den 19 juni. De arrangerar också en Folkmusikfest vid Stripa Gruva den 16 juli.

En vacker promenadstig gick nere efter älven med informativa tavlor. Det går att se rester av hyttan och sågen. Den här dagen stektes kolbullar med fläsk och glödstektes sill. Kön var lång så Kopparbergarn beslöt sig för att ta en promenad och sedan åtevända. Den promenaden blev lite längre än tänkt så när det var dags att smörja kråset var det slut på fläsket så vi får återkomma nästa år och snällt ställa oss i kön.

Kopparbergarna fick ett samtal med hembygdsföreningens ordförande, Anna Forslund, som berättade lite om föreningens verksamhet. Hammarbackens hembygdsförening infattar området som tillhörde f.d. Hammarbackens revir. I Hammarbackens by bor idag 3 personer. För Anna är skogen en viktig del i livet. Hon saknar den riktigt gamla skogen och de människor som hade kunskap om dess skötsel.
Hembygdsföreningen driver också Hammarbackens kortfiskeområde där det ingår 15 sjöar och tjärnar.
Föreningen tillhör Sveriges Hembygdsförbund och fick under dagen besök från Örebroavdelningen. Det satte extra glans åt arrangemanget. Örebro Läns Hembygdsförbund har ca 70-talet medlemsföreningar.
Nöjda med dagen gick vi mot bilen, men upplevelserna var inte slut än.

Vi träffade Elvy Andersson, från Guldsmedshyttan, som sålde tovade alster. Hon berättade lyriskt om ullens egenskaper. Det är skönt för händerna att arbeta med och det är flamsäkert.

Straxt intill stod Agneta Karlsson också från Guldsmedshyttan. Hon saluförde sin bok Änglamakerskans dotter. Handlingen förflyttar läsaren till 1700-talet. Hon har skrivit två, egentligen tre, böcker eftersom en bok är i två delar. Agneta har planer på fortsättning av serien.

I en stor loge var nu en atelje och där mötte oss konstnären Ewa Flodenberg. Hon är en av de tre bofasta i Hammarbacken. Just idag bjöd hon in till botanisering bland vackra gamla brukssaker.
Nu var det dags att lämna Hammarbacken med ett leende på läpparna och lycka i hjärtat. Det är en plats som man gärna återvänder till.

Det sista vi såg för den här gången av Hammarbacken var att Bergslagernas Spelmansgille tog en kaffepaus efter väl genomförd spelning. Gå gärna in på Hammarbackens Hembygdsförening hemsida så ser du vad som händer där i sommar.
Resan mot Ställdalen gick i lugnt tempo. Vi njöt av den vackra försommargrönskan. Liljekonvaljerna blommade efter vägkanten. Ängarna lyste gula av smörblommor. Rosa små buketter av lingonblom hörde också till upplevelsen.

Vi stannade och tittade på en vägsten och vackra milstolpar.

Men det som verkligen gladde oss var att inskriptionen i den berghäll som Kopparbergs Hembygdsförening i höstas grävde fram delar av nu är helt frilagd. Vägsträckning har ändrats något. De inhuggna initialerna och datumet minner om av vilka och när gränsen mellan Kopparbergs och Lindesbergs socknar mättes upp.
Det är fantastisk vad mycket det går att uppleva inom ett par mils radie från Ställdalen räknat.

Text: Thyra Lundell Foto: Bengt Lundell