Folkmusik över gränser.

2016-11-29

Mörkret sänkte sig över Kopparberg.
På gatan utanför bibliotektet stod Thomas Lundkvist och spelade in förbipasserande till biblioteket med en näverlur.

Ljusnarsbergs kammarmusikförening, Ljusnarsbergs Kommun och ABF hade engagerat Bergslagernas Spelmansgille för att spela.

Framställda stolar fylldes snabbt. Det var unga, gamla och många nationalliteter.

Thomas hälsade välkommen och berättade om hur man spelar musik på näverlur och
kohorn.
Kvällens presentatör, Curt Lindmark, hälsade publiken välkommen på 5 språk.
Så var det dags för Kajsa Karlsson, spelledare, att räkna igång dagens första låt som var Brudvals från Guldsmedshyttan.
Under kvällen fick åhörana lyssna på bl.a polskor, mazurkor,valser och marscher.

Några i publiken passade på att ta en svängom.

Nämnas kan låten ”Liesmedjan” där Curt Lindmark ackompanjerade med två hammare på ett städ.

Makarna Lindmark spelade på nyckelharpa och silverbasharpa.

Jeanette Lindmark fiol och Stig-Ove Vilhelmsson munspel spelade en polska från Storå av Axel Inge. Han har lämnat en mycket stor låtskatt efter sig både egen och uppteckande låtar.

Bergslagernas Spelmansgille bjöd också upp till långdans. Nästa hela publiken tog tillfället i akt och fick lite motion på eftermiddagen.
Det känns härligt när man kan göra något tillsammans och gå över gränser för att skratta tillsammans en stund.
Spelmännen tog upp låten ”Nu är det jul igen”.
Så var det dags för Thomas att visa sin spelskicklighet på mungiga. Publiken fick ta del av bl.a. rygg- och magont samt en namnpresentation.

Många glada skratt från åhörarna hördes.

Friaremarsch av Blinda Petter fick avsluta en mycket underhållande och fin kväll på Biblioteket.
Vid ett samtal med Johnny Karlsson, en av spelmännen, fick Kopparbergarn ta del av en historia från förr.
Blinda Petter som levde i mitten på 1700-talet hade inte så lätt att ta sig till spelningar ute i byggderna men det löste sig. Han hade en god vän som också var spelman, Arvid Pettersson. Han arbetade i Stripa gruva och var en riktig kraftkarl. Många ville jobba på samma skift som Arvid eftersom han var en hejare på att handlasta malm så det blev bra förtjänst för alla. När Blinda Petter skulle ut och spela bar Arvid Pettersson honom på ryggen och likaledes när de skulle hem. Det kan man kalla kamratskap.
Så lämnade publiken biblioteket och gick ut i förvinterkvällen med många glada melodier och en fin upplevelse i minnet.

Text: Thyra Lundell Foto: Bengt Lundell