Fiske i Lundsfjärden

2020-04-21
Här i Nordankärr skiljer sig karantänlivet inte särskilt mycket från det vanliga, förutom att vi saknar vänner och barn, som brukar komma hit och dela vår tillvaro. 

Vi drar upp våra plantor och bökar omkring i trädgården och fiskar på sjön. Idag var det helt blankt på ytan, när vi tog upp näten vi la ut igår. Det är nät med små maskor som gäller här och ibland får vi en hoper siklöja. Så var inte fallet i morse.

Måsarna kommer genast när vi far ut med flotten och ser fram emot lite frukost och visst får de sin del.

I morse kastade vi tillbaka det mesta av vad som fanns i näten. Snorgärsarna är ena sega baddare, som håller sig vid liv och får komma tillbaka till friheten. Abborrarna  är också ganska så tåliga och mer än hälften får simma ut från flotten.

Resten slåss måsarna om. 

Och så har vi de glupska. Det händer faktiskt ganska ofta, att större abborrar ser sin chans att få sig ett lättfångat skrovmål, genom att försöka ta mindre fisk som redan sitter i nätet. Tji vad de bedrar sig! Innan de vet ordet av, har de snärjt in sig själva också och sitter där de sitter. 

I morse kom vi precis när en större abborre hade fastnat. Den var vild och ivrig och spretade med alla fenor.

Dessutom hade den inte hunnit svälja sitt byte ännu, utan hade det en bit ut ur munnen. Innan vi fick loss den, var dock den fångade mörten borta i svalget. Det visade sig, att den hade ytterligare en mört lite längre ner i svalget, så det var en hungrig kanalje minsann. 

Abborren hade en stor rompåse i buken och vägde 6½ hg. Tillsammans med lite tidigare fångade syskon, blev det en god middag på grillen. Med hemodlad potatis och egenfångad fisk, behöver man inte åka till affären så ofta. Det vi inte har själva, har våran Annika handlat åt oss på fredagarna. Vi har det bra.

Text och foto: Inger Aftonljus