Finnkullberget, Kopparbergs lunga.

2019-12-27
På annandagen var det några personer som bytte ut TV-fåtölj och mellandagsrea mot en skogspromenad.

Hopajola och Länsstyrelsen hade utsett Finnkullberget till månadens naturreservat. Ett kommunalt naturreservat som många kommuninnevånare kan nå till fots. Leder finns utmärkta men det finns också många mindre stigar som gör att man har möjligheter att själv utforska området.

Den här dagen samlades vi i paviljongen vid Finnkullvägen.
Ewa-Leena Johansson hälsade ett 15-tal personer välkomna. I sin egenskap som vice ordförande i Hopajola berättade hon om dess verksamhet men också om reservatets tillkomst.
Det bildades 2007 och invigdes 2009 men redan på 1990-talet började man planera för att bilda reservatet.
Med bara 10 minuters promenad från Kyrkbacksskola skulle det bli ett utmärkt uteklassrum för alla åldrar. Så blev det också.
Men alla åldrar har stort utbyte av att ta en promenad. För många är det bara att ta på sig skor eller stövlar och promenera ut i reservatet.
Ett tunt lager snö gjorde att det kändes lite mindre grått.

Efter att stärkt oss med lite kaffe började vandringen på Laxbroslingan. Stigen är lättgådd men något stenig så man får titta sig för var man ställer fötterna. Första biten består av gles blandskog.

Höga mycket raka tallar kan beundras. Den täta mossan, just nu mättade av fukt, ligger som en heltäckningsmatta.

Stigen fortsätter in i ett kuperat område med lite annan struktur. Här hänger lavar från träden. Massor av blåbärsris inger förhoppning om att kunna gå ut och plocka sina bär alldeles inpå husknuten. En påminnelse om ny vår såg vi också. Vintergrön vårfryle växte efter stigen. I april/maj kan man se dem blomma.
Vi når elljusspåret som finns i området. Som en av dagens guider skulle jag där välja väg. Med hjälp av karta och deltagare som gått där ofta kom vi på rätt spår. Den andra guiden var Ahmad som skulle vara till hjälp och det kommit arabisktalande besökare.
Stoppen blir många för att kunna ta till sig av naturens egen design.
Något fågelkvitter hördes inte men går man ut i vårvinterkväll kan man nog höra en uggla hoa.
Innan vi åter når paviljongen kommer vi till området där det på 1600-talet låg ett torp. Naturen kan inte helt dölja spåren av att det en gång varit brukad jord.
Så gick vandring tvärt uppför och vi passerade avsatsen där en gång sanatoriet låg. Marken det byggdes på och resten av Finnkullberget donerades av Alvar Pettersson på Laxbro Gård till dåvarande Landstinget nuvarande Regionen. Han var själv lungsjuk och insåg att den höga, rena luften var helande. Sanatoriet byggdes 1913 och revs 1983 efter att de sista åren varit äldreboende.

Så var vi då tillbaka till paviljongen där Bengt Lundell hade förberett en bra grillbrasa.

Några nya deltagare hade anslutit, däribland besökare från Örebro och Ramsberg.

Ingalill Bäcker prövade om det var rätt temperatur på brasan.

Dagen avslutades med samtal kring natur och miljö. Det kändes bra att sitta i den fina miljön och samtala med andra som har naturen som en källa till avkoppling. En fin avslutning på julen.

Text:Thyra Lundell Foto: Bengt Lundell