Ett välbesökt utflyktsmål finns inte längre

2020-05-09
På väg från vår förmiddag vid Nittälvens utlopp i Ljusnaren, Nittbo, referat kommer senare, fick vi SMS att det brann på Dansarbacken.
Vi ställde om rutten.
Vid Dansarbacken var allt lugnt. Fortsatte norrut.

Vid infarten till Eskils koja stod två brandbilar. Vi började ana vad vi skulle få se. Ingen brandrök i luften så vi förstod att det inte kunde vara så stor brand.
På vägen in mot kojan möter vi en familj, ber om ursäkt att jag inte kom ihåg annat än förnamnet Kent, som berättade att Eskils koja inte längre fanns. När de kommit dit på sin utflykt var stugan nästan helt nedbrunnen och det brann i stubbar runt den. Kent ringde genast brandkåren.

Enligt brandmännen som vi träffade när vi kom fram hade larmet kommit 10.47. De hade nu avslutat sitt arbete på platsen och tog en stunds vila vid grillplatsen. Tillgången på vatten hade varit god men det är inte helt lätt att ta sig ned för branten till älven.

Från brandplatsen kom nu bara lite svag vattenånga.

Vedboden stod oskadad kvar bland brandrestern.
Det kunde ha slutat väldigt illa eftersom det är mycket torrt i markerna. Fönsterlav och torra barr är en farlig kombination med eld. Vi påminde oss om att det är 20 år, också i maj, sedan den stora branden som nu är naturreservatet Nittälvsbrännan, startade.

Brandmännen lämnade platsen med brandspruta och diverse material.

Bengt och jag stannade en stund och begrundade förödelsen. Vi var naturligtvis nedstämda och funderade på hur elden uppstått. Eldade man i kojans eldstad var elden under kontroll men tydligen hade något gått fel och elden tagit över. Elden hade ju också kunnat ligga och pyrt en stund innan den fick fart. Det var tur att Kent och hans familj hade valt att gå dit annars vet man inte vilka följder det branden fått.
Bengt har tittat igenom sitt förråd av bilder och vill gärna att vi med deras hjälp minnas tillbaka.

I september 2006 invigdes Eskils koja. Viveka och Eskil Stopp stekte kolbullar till deltagarna.

Vi minns några fina stunder både i och utanför kojan. Grillplatsen utanför med den vackra utsikten över Nittälven har varit en fin plats för trevliga stunder med goda vänner.

Här med Ställdalens Naturstudieklubb även nu stod Viveka och Eskil för den lekamlig spisen.

När kojan var ny arrangerade Viveka och Eskil några fina kvällar med kolbullsfest och högläsning även då bjöds Naturstudieklubben in.

Det blev trångt i kojan men väldigt trivsamt.

Här samtalar två riktiga Ljusnarsbergare, Eskil Stopp och Willy Andersson. om hur det var förr.

Det känns vemodigt att något så unikt och speciellt är borta. Eskils koja var ett begrepp för de Ljusnarsbergare och turister som vistades i Nittälvsdalen. Visst kan man sitta vid grillplatsen men det blir aldrig detsamma.
P.S Om du Kent läser denna artikel kan du väl presentera dig i kommentarsfältet.

Text: Thyra Lundell Foto och arkivbilder: Bengt Lundell