En vanlig dag i Kopparberg

17-09-19
Man kan fråga sig vad man skall hitta på att göra i Kopparberg efter alla dystra rapporter som sprids i media. Därför tänkte jag göra en liten rundtur, för att spana in verkligheten.

Efter en stund stötte jag samman med en känd profil allmänt kallad Solstrålen, som egentligen heter Ingalill och som med bestämda steg tog sikte på Treskillingen. Där skulle hon tillsammans med en grupp frivilliga se till att de gamla som är rullstolsbundna kommer ut i fria naturen.

Efter en del diskussioner fick jag rådet att åka upp till Klacken på eftermiddagen, så skulle jag få se vad som kan göras om viljan finns. Sagt och gjort.

Efter att bilen protesterat mot de långa backarna, låg ett vinterparadis och väntade på snö. Men nu var det sommar och blomsterprakten välkomnade till restaurangen. Väl inomhus kunde man se vatten bakom en gardin. Ingalill berättade att en dag varje vecka samlades ett tjugotal personer i som det visade sig en stor bassäng. Vattnet var cirka trettio grader, en temperatur som till och med jag skulle kunna hoppa i. Där utfördes vattengympa och allmänt simning.

Det var under en sån träff som Ingalill fick en ide om, att det skulle kunna gå att ordna en trivselkväll. Hon lyckades övertala ägaren att det skulle vara trevligt och redan efter ett par kvällar skulle det äga rum. Vilken tur att jag kunde anmäla mig direkt.

Eftersom jag var tidig slog jag mig ner i foajén och iakttog en man, som sprang fram och tillbaka med brickor och tallrikar. Han kom med en kopp kaffe och bjöd på, medan han presenterade sig.

Namnet var Hoppe och vi hade en lång pratstund om livet och allt möjligt. Att han hade talets gåva kunde man inte ta miste på och att han uppskattade att folk ville åka dit för att roa sig, för som han sa, folk i bygden är så blyga och tysta och sitter hellre hemma och tittar på tv.

Folk strömmade till och till slut kunde flera långbord fyllas med hungriga gäster. Vi hälsades välkommen med det längsta tal jag någonsin hört, men eftersom han var rolig och det var lite uträkning med det så var det helt ok.

Det hände nåt hela tiden, som till exempel att en åtta nio damer klädde av sig och hoppade i bassängen, där de för övrigt intog förrätten på bassängkanten och sköljde ner det hela, dock inte med klorvatten, utan betydligt godare dryck.

Lite orättvist att Hoppe bar in ölkorv till de badande. Under tiden hade vi andra delat upp oss i två lag för att leka lite som Hoppe sa.

Vårat lag blev så klart Badrockarna, eftersom de hade fått låna badrockar när de så småningom kom in för att delta vid varmrätten. Det andra lagets namn blev självklart Solstrålarna.

Efter en massa konstiga lekar och ingripande av överdomare Hoppe, utropade han Solstrålarna till segrare, hur nu detta kunde ske. Men som festfixare och underhållare är det inte många som slår Hoppe på fingrarna.

Nåväl ingen var avundsjuk när Solstrålen själv fick ta emot en enorm blomsterkvast som pris.

Partajet sorlet och skratten fortsatte flera timmar och jag tycker verkligen att byborna skall ta sig till Klacken och uppleva lite skoj.

VI BEHÖVER KLACKEN OCH KLACKEN BEHÖVER DIG.

Text och foto: Leif i Nittkvarn