En ung tenors historia

15-06-11

Vid en mottagning för nyinflyttade Kopparbergare, som Kopparbergs Konstklubb arrangerade en eftermiddag, sjöng Ivan Bilokin från Ukraina romanser och ett flertal berömda visor. De närvarande var hänförda av den säkra framställningen och än mer av den sammetslena vackra rösten.
Jag hade hört mycket gott om Ivan och nu var jag hänförd, så jag bad Ivan om en intervju, som omgående påbörjades och sedan fortsattes följande dag på Skäret, där repetitionerna inför sommarens opera, La Traviata, var i full gång.

Under samtalens gång fick jag klart för mig vilken historia den unge sångaren bär på och försöker bemästra. För ett drygt år sedan kom han hit till Kopparberg för att besöka sin mor, som är bosatt här. Snart fick han kontakt med Opera på Skäret och Sten Niklasson, som såg och hörde begåvningen och där han sjöng med i fjolårets operauppsättning.
Men ungefär samtidigt började det mörkna än mer på den ukrainska fronten och Ivan såg problemen hopa sig inför ett återvändande till ett i realiteten delat land.
Om man kommer från östra Ukraina, blir man inte accepterad i den västra delen av landet och så är det för Ivan, men han sympatiserar själv inte med regimen i den östra delen, så vart ska han ta vägen?
Alltså är läget och framtidsutsikterna vanskliga och ohållbara för unge Ivan vid ett återvändande till hemlandet. Han har sökt politisk asyl men fått avslag, där skälet var, att han inte ansträngt sig tillräckligt för att anpassa sig till det svenska samhället.
Något som kallas för assimilation. Men på denna punkten är alla som känner Ivan eniga. Inte många har på ett år gjort mer för sin integration på plats än han, vilket många jag talat med i Kopparberg kan intyga.

Här ser vi Ivan i ett paussamtal vid repetitionerna på Opera på Skäret Han sjunger och är ledande i tenorstämman i två körer, arbetar på ett företag i bygden som praktikant och talar en välnyanserad svenska, som han till stora delar tillägnat sig genom självstudium och umgänge med svenskar, eftersom han utan uppehållstillstånd inte kan få någon kurs tilldelad.

Tenorerna repeterar för kören i La Traviata Att sjunga och fungera i en kör, som ska framträda yrkesmässigt, som en operakör gör och även en kyrkokör bör, måste deltagarna vara extremt säkra och samtidigt lyhörda för varandra för att uppnå den samklang som fordras.
Där behövs samordning och uppmärksamhet i allra högsta grad, samt förståelse för de förklaringar som dirigent eller regissör ger.

Även dansnummer hör till körens uppgifter i denna opera, vilka ska förstärka innehållet i Operan, enligt regissören Alexander Niklasson och här övas både steg och mimik för första gången.

Det är mycket som krävs av Ivan inför både operaföreställning, där han är en stöttepelare genom sin otroliga sångbegåvning kopplat till övriga talanger och förhoppningen om att få fortsätta på den väg han så lyckosamt funnit här.
Drömmen om en vidareutbildning på en musikhögskola här i Sverige borde få bli sann.
Alla, som känner Ivan, vet att det är högst troligt, att det skulle bli något väldigt bra av det hela.
Detta kan nog förutspås, ty tenoren med operadrömmar har redan en gedigen utbildning som biolog i bagaget från det mer och mer delade Ukraina.

Så ser nu Ivan Bilokin in i framtiden med förhoppning och tillförsikt, säger han.

Text och foto: Monika Käller