En parad där alla var i hatten

2021-08-24

Ställdalen den 21 augusti, 2021. Solen sken och lyste på alla vackra hattar och deras bärare när Elin hälsade alla välkomna till den stora hattparaden i Folkets Trädgård. Bakom scenen väntade hattmannekängarna att i tur och oordning få visa Marianne Janssons fantastiska hattar av mycket skiftande modeller.

Elin Hector inledde och berättade om sitt förhållande till hatten. Men det var Marianne Jansson som hade huvudrollen denna dag. Hon hade tagit med sig fyrtioåtta hattar ur sin samling, övervägande damhattar, som vi hatttmannekänger fick förmånen att visa upp för den entusiastiska publiken.
Under paraden läste Marianne ”hattkåserier” och däremellan tankeväckande citat såsom: ”Många irrar omkring efter lyckan som en tankspridd herre jagar runt efter sin hatt fastän han har den i handen eller på huvudet” James Sharp.

Systrarna Kajsa Hultgren från Kopparberg och Elisabeth Ingemansson boende i Karlskoga är i Folkets Trädgård för första gången. Och det lär bli fler gånger.

– Jag brukar aldrig använda hatt, säger Kajsa. Men idag var det ju ett måste förstod vi av faster Inger som försett oss med hattarna. Det är så fint här och det här evenemanget är så trevligt ordnat med ordspråk, dikter och musik.

Faster Inger Pilz som är medarrangör till paraden är mycket glad och nöjd med dagen, och tar gärna på sig ansvaret för att ha ordnat det fina sensommarvädret.

Christa Vikander brukar inte använda hatt, men hittade lyckligtvis en hatt hemma som hon köpt på loppis i Ställdalen för ett antal år sedan. Hon tyckte det var fin musiken som ackompanjerade paraden. Här provar hon hattar efter paraden.

Vi möter en man i tropikhatt. Det är Willy Andersson som bedyrar att han lånat huvudbonaden av Livingstone. Och det var väl också vad skribenten förmodade!

Här sitter det stiliga paret Lundell. En kort paus för vår skicklige fotograf Bengt.
– Min första hatt var orange, berättar Thyra och fortsätter.

– Då jag gick i kyrkan inför konfirmationen bar jag en grå filthatt såsom seden var då. När jag var 17 år var min huvudbonad en pillerburk med en stor fjäder.

Idag bär Thyra en vacker klädsam hatt som hon tidigare har burit på 70-årskalas och bröllop. Hon tycker att det är synd att hatt inte används idag, men hon är inte beredd att vara den första i Ställdalen som går runt med hatt på huvudet varje dag!

Här vi bordet sitter Marianne efter ett strålande framträdande på scenen under paraden med sina barnbarn. Hattar är ett av hennes stora intresse, och det blir lätt en stor samling när hon inte kan skiljas från en enda av dem. Bland hennes hattsamling finns hattar som hon själv sytt. Harald är iförd en soldathatt.

– Det finns minnen förknippade med varje hatt. Därför går det inte att göra sig av med dem. Och det känns väldigt bra att få visa upp dem så här, säger Marianne med ett leende under det stora brättet på sin egensydda hatt.

På frågan om detta är samtliga hattar i hennes samling svarar hon:

– Nej, jag har några kvar där hemma. De är inte så fina. Jag hittade två kartonger ytterligare med hattar häromdagen.

Marianne visar också på klänningen i vackert blå thaisiden som den unga damen vid bordet bär. Den sydde jag till mig när jag var ca 25-30 år och nu är det mitt barnbarn Sigrid som bär den.

Marianne berättar vidare om mamma som sydde barnens kläder och mormor som stickade ”till alla i hela Ställdalen”. Så hon har att brås på.

Efter visningen fick publiken möjlighet att prova några av de hattar som mannekängerna visat. Och frågan är om inte hattprovning är bland det roligaste som finns!

Själv njöt jag av att få mannekänga i Mariannes underbara hattar. Det känns verkligen att hatten gör kvinnan. Jag menar: I hatten med stora brätten kändes det som jag ägde hela världen. Den lilla pillerbuken gjorde mig lite mer blyg och försiktig. Avslutningen med min egen sydväst kändes som jag var en ”riktig” fiskargubbe och långt ifrån självsäkert elegant eller blyg! Detta är nog så nära revy-skådespeleri som jag kan komma i Ställdalen. Jag fick ju inte vara med i Ställdalsrevyerna i Folkets hus på sena 50-talet och tidiga 60-talet.
Tack Marianne, Inger och Elin för en mycket trevlig, rolig och på sitt sätt tankeväckande hattparad.

Blommorna är jordens skratt R W Emerson

Text: Gittan Holmström
Foto: Bengt Lundell

”Att orons och bekymrens fåglar
flyger över huvudet på dig det
kan du inte göra något åt men att
de bygger bo i ditt hår det kan du
förhindra.” Kinesiskt ordspråk

”Det finns ingen så dum eller obegåvad
människa i hela världen att hon inte
passar för någonting.” Drottning Kristina