En glimt från gruvnäringens historia.

2016-08-19

Så var det åter dags för Håkan Mossberg att ta några från Ställdalens Naturstudieklubb och Ljusnarsbergs Hembygdsföreningen på ett besök i Ljusnarsbergs historia, främst brytning av koppar- och järnmalm.

Som vanligt var Håkan väl påläst och delgav på ett engagerat sätt sina kunskaper till deltagarna.
Färden gick från Ställdalen mot nordväst förbi Bergslagsvallen. Första stoppet gjordes vid
Klasbacks koppargruvor.

Tyvärr har den som ligger närmast vägen använts flitigt som soptipp.

År 1751 gjordes småförsök att bryta koppar där. Det finns ett flertal öppna gruvor både rätt stora och andra bara försök.

År 1860 återupptogs en gruva men den gav endast 16 ton koppar på 59 tom brutet berg. 1864 torde varit sista året då man försökte bryta kopparmalm i gruvfältet. En fördel med Klasbacks gruvorna var att vägen mot Stora Kumlan gick igenom gruvområdet.

Det finns inhängade gruvhål på båda sidor av vägen.
Håkan delgav oss också en berättelse skriven av Karl-Erik Forslund. Den handlade om mor Beata. Hon kom till Klasbacken 1869 och bosatte sig först i en gamla delvis raserad gruvstuga. Där bodde hon i 19 år men då var den i mycket dåligt skick. Men då kunde hon flytta in i en jordkoja som hon byggt. Det var till den som Forslund kom på besök och fick mor Beatas historia.
Det finns också en annan sägen från området. Den handlar om mor Annika.

Håkan ledsagade oss till ett litet smalt schakt och där berättade han historien. Hon levde som änka med sina barn i närheten av Klasbacken och var mycket fattig. Det blev mycket bark i brödet. En dag mötte hon en vacker dam i skogen. Damen rördes av Annikas fattiga tillvaro och visade en plats där det fanns en rik kopparfyndighet. Men det fanns ett förbehålla för att Annika skulle kunna tillgodogöra sig malmen. Det var att bara så mycket som hon och hennes barn kunde frakta till hyttan fick tas fram. Tyvärr kunde inte Annika motstå frestelsen att låna en häst till hjälp. Då försvann gruvan och hur än Annika letade i den välkända terrängen återfann hon inte den igen.

Nu började kaffetörsten gör sig gällande och färden gick mot Älvgrensbron. En trevlig samvaro med samtal av varierande slag vidtog.

Utflyktens båda hundar passade på att bekanta sig med varandra.
Ett besök nere på bron över Hörksälven gjordes också. Där fanns spår efter flottning. Numera går det inte att köra bil över den.
Så var det dags att åka till kvällens sista stopp.

Det blev kvarndammen som ligger strax norr om Lentorp. Där finns spår efter en damm men också efter flottning.

En stor turbingrop minner om att det gott en konstgång bestående av dubbla stålvajrar till stora Krigstjärns gruvor någon kilometer österut. Det var greve Mörner på Stjärnfors Herrgård som stod för projekteringen 1883. Kostnaden budgeterades till 14 000 kronor.
Så var dags att tacka Håkan för ännu en intressant guidning.
Nästa utflykt blir på torsdag med start från Tingshuset kl. 18,00 och går till Rällså.

Text: Thyra Lundell Foto: Bengt Lundell