Drakflygning i Hjulsjö
15-08-02
De flesta av oss har väl någon gång sprungit omkring med ett snöre i handen och en drake i andra änden. Ibland har det lyckats att få upp den i luften en stund och vilken lycka om den flugit högt och vilt. Oftast har den dock vänt om och dunsat i backen med en smäll.
Lördag eftermiddag åkte Kopparbergarns reportrar i Kärvingeborn norrut för att bevista La Traviata på Skäret. Vi var i god tid än så länge, men i Hjulsjö fick det bli ett stopp. Vad var det som hände egentligen? Något, eller rättare sagt några underliga figurer for omkring och fladdrade högt upp i luften. Är det drakar eller….?
Jo, det var drakflygning på gång ute på ett fält och Paul Breddels, som bor i Sikfors höll i trådarna som man säger.
– Det är en vän till mig som äger det här fältet och vi har fått låna det den här helgen, berättade han. I Holland har vi drakflygning väldigt ofta och riktiga drakfestivaler. Ja, man kan gå varje helg och flyga drakar.
Kopparbergarn känner till ägaren. Det var här som vi besökte andelskossan för ett par år sedan, men nu syntes hon inte till.
Vi fick veta att många, särskilt barn hade varit med under dagen och det fanns också några som campade på plats.
De gav oss också möjlighet att pröva och visst for draken upp i luften, precis som den skulle. Vädret var ju det bästa tänkbara, strålande sol på en klarblå himmel och precis lagom mycket vind. Barnet vaknade i Kopparbergarn, där han fick draken att stiga högre och högre.
Så pratade vi med ett par av camparna. Det var Menno och Annelies Bos, som var på besök i Sverige.
– Första mötet var för två år sedan, berättade Annelies, men Menno har flugit drake mycket längre och han gör alla sina drakar själv.
Menno har hållit på med drakflygning i 25 år och inte kunde vi tro, att den skapelse han visade upp, var hans eget verk.
– Han är duktig vid symaskinen, sa Annelies.
De berättade också att de åker på drakfestiver inte bara i Holland utan även i Belgien och Tyskland.
– Och nu är ni här, konstaterar Kopparbergarn.
– Ja, men Sverige är inte ett drakflygarland.
– Det kanske blir, säger vi och så hastar vi iväg mot nya uppdrag.
Text och foto: Inger Aftonljus