Dikter av Stig
2021-06-18
JAG SKRIVER EN DIKT.
Jag skriver en dikt
för att stilla min längtan
jag skriver en dikt till min kära
En dikt som är öm
och fylld med förväntan
där jag känner att hon står mig nära
En dikt lika fin
som skogsfågelns vingar
inget mera kan hon väl begära
En dikt som är ljus
och som även betingar
den ljuvaste dröm till min kära
Så vacker den blev
den dikt som jag skrev
och som jag sedan ville förära
Till hon som ju är
den som jag håller kär
hon som står mig så innerligt nära
STIG.WIKMAN.
EN LJUVLIG MIDSOMMARNATT.
Det är inte lätt att vara poet
att på pappret orden pränta
man bör nästan vara profet
eller kanske på skrivlusten vänta
Men orden dom brukar bli satta
som ska likna ett vackert poem
och var människa borde väl fatta
att jag skrev det när timmen var sen
En dikt där jag orden sätter
med min penna en midsommarnatt
jag hann inte ens tänka ätter
varför himlen var otäckt svart
Ingen måne som lyste i fjärran
inga stjärnor på himmelens hav
det verkade nästan som herran
ville visa min kommande grav
Så med ens kom ljuset åter
och min penna skrev som besatt
nu sitter jag här och gråter
denna ljuvliga midsommarnatt
STIG.WIKMAN.
LIKA VACKER SOM DU.
En blomma vid vägen
som ler så förlägen
den är lika vacker som du
En sån vill jag möta
dom är ju så söta
och dom doftar så gott som du
Och nu är det sommar
då står dom och blommar
precis lika vackra som du
När himlen är blå
jag plockar dem då
en bukett lika vacker som du
En viol , en konvalj
är nog värd en medalj
dom är lika vackra som dej
För att göra ditt val
blir din lycka total
när du plockar små förgätmigej
Det behövs inga ord
ty , din lycka blev gjord
när du valde en förgätmigej
Lika vacker som du
säg , vill du bli min fru
och då kanske du ler emot mej
STIG.WIKMAN.21.
ETT UNDERBART LIV.
Jag bor uti skogen
och jag lyssnar till granarnas sång
Där lever jag skönt
långt ifrån vardagens tvång
Det doftar så gott
ifrån kåda , granris och lav
Och jag sover var natt
under stjärnornas skimrande hav
Ett underbart liv
som fyller mitt hjärta med ljus
Att vakna en morgon
till vindens behagliga sus
Jag blir ju så glad
när vildblommor ler emot mej
en brokig lång rad
av konvaljer och förgätmigej
Här stannar jag kvar
här har jag min kärleksdröm nått
Här lever jag skönt
och mitt hjärta sin lidelse fått
När jag sen dör
ska jag minnas den skogen som gav
mig en sagolik tid
under stjärnornas skimrande hav
STIG.WIKMAN.21.