Det här är Mr Ställdalen!

2025-03-07

Det finns vänliga människor. 

Och kloka. 

Och intressanta.

Och människor som är mycket mer än så. 

Kjell Hansson är en av dessa. 

Dessutom är han  ordförande i Ställdalens Byalag.

Han har sett sitt Ställdalen förändras under nästan 84 år, under 

nästan ett helt sekel.

Man kan helt enkelt säga att Kjell Hansson är ”Mr Ställdalen”.

I sin storrutiga skjorta och svarta byxor går han runt och lägger ut vita små pappersassietter på bordet i möteslokalen. Sedan kommer han med de blå kaffemuggarna och fyller dem med gott, nybryggt kaffe.

   En korg med nytinade kanelbullar och några fat med kakor och kärleksmums och/eller drömtårta ställs ut på bordet och följs av orden:

 -Varsågoda! 

   Sedan går han tillbaka och sätter sig vid ena kortändan av långbordet…  Ställdalens byalag har möte. Kjell är dess ordförande. Han är således en av dem som bidrar till att föreningslivet i Ljusnarsbergs kommun både lever och utvecklas.

   Efter ett av dessa byalagsmöten, med all Kjells försynta omtanke med bröd och nybryggt kaffe, sätter Kjell och Kopparbergarns utsände sig ner för att försöka reda ut frågan:

  ”Var det  verkligen bättre förr?”

   Med sitt närmare åttiofyraåriga perspektiv på livet och tillvaron svarar Kjell:

   -Nej! samtidigt som han ler och fortsätter:

   -Totalt sett är det mycket bättre nu. Jag skulle t ex definitivt inte vilja bo på det sätt jag gjorde när jag växte upp. 

   -Idag kan det låta charmigt med vedspis och kakelugn samt utedass. Men det var det inte då. Allra minst när det var 25 grader kallt ute och husen hade en i det närmaste obefintlig värmeisolering.

                                   Tidsbrist

 – Det som definitivt var bättre förr var att vi nog brydde oss mer om varandra då. Det vi kan kalla för ”hjälpsamheten” var betydligt större. Å andra sidan kan det bero på att vi var mycket mer beroende av varandra förr i tiden. Även det kan ju vara på gott och ont.

   – Visst finns hjälpsamheten och gemenskapen även nu. Den sitter kanske bara lite längre in…men ändå…vi har det trots allt rätt bra nuförtiden.

    -Sammanfattningsvis kan man nog säga att livet på många sätt var enklare förr, men på många fler sätt är det ändå bättre nu.

    -Så tycker jag, säger Kjell samtidigt som han stillsamt påpekar, att han inte är något världssamvete, och att det säkert finns många andra som har en helt annan uppfattning om ”vad som var förr och vad som är nu”. Bl a  beroende på vilket liv man fått eller tvingats att leva.

     Kjell är av födsel och ohejdad vana en utpräglad föreningsmänniska. Förutom att engagera sig i Ställdalens byalag har han även ett stort engagemang för och i naturföreningen, hembygdsföreningen, pensionärsföreningen, motorklubben, idrottsföreningen m m.

   – I föreningslivet märker jag en förändring som även den har med tid att göra; det är numera svårt att få in folk i de olika föreningarnas styrelser. De yngre familjerna har nog en annan press på sig än vad vi hade när vi var unga.

   Under tiden vi sitter och pratar blir det allt tydligare att Kjell har många fina och roliga minen från förr. Det är han naturligtvis både glad och tacksam över. Ändå finner han större glädje i att se framåt. Inte minst mot de årliga semesterresorna tillsammans med sin särbo som bor i Ställberg. 

                              Frihet att vara sin egen   

   Till sommaren kommer Kjell återigen att haka på sin husvagn bakom sin 19 år gamla Audi. Den tittar även medarbetare på Bilbesiktningen  på, med beundran i blicken. Samtidigt som de konstaterar att Audin är både synnerligen välmående och välgående.

   – Vi, jag och min särbo, har ofta kört ner till Öland men ifjol blev det mot norr, mot Idre och ännu längre norrut. Det var fint det också. Vart vi kommer att åka i år återstår att se. Men kul ska det bli.

   Bilar och bilintresset har för övrigt följt Kjell under större delen av hans vuxna liv. Eller vad sägs om 44 år som lastbilschaufför? Han är med andra ord en verklig bilveteran.

    Under 31 av de 44 åren var han sin egen med egen lastbil.

   -Den frihetskänsla det gav var ovärderlig.

    På sin lastbil fraktade Kjell bland annat virke vilket verkar vara ganska passande för en man som större delen av sitt liv bott, och fortfarande , bor  i villan på Tallstigen.

    Sin första Scania köpte Kjell 1975, Den kostade 45 000 kr. Den sista lastbilen, inköpt 1998, kostade lite över en miljon kronor.

    Men som Kjell säger:

   – Det är ojämförbara storheter. I min sista bil hade jag det betydligt bättre än i min första bostad. Nu i efterhand är det intressant att se hur snabbt den tekniska utvecklingen har gått och går.

   När samtalet lider mot sitt slut konstaterar Kjell med glimten i ögat att han är något av en ”stockholmare”. Förr brukade de kallas för ”nollåttor”. Själv är Kjell född 08-08 (1941).

   Men all sifferlek till trots. Kjells hjärta har alltid funnits – och kommer alltid att finnas – i Ställdalen.

   .- En bättre plats på jorden finns inte!

    Så talar en verklig ställdaling, 

    inte minst Mr Ställdalen själv.   

   Fotnot:

   Den 12 mars kl 19.00 har Ställdalens Byalag årsmöte i Bruksgården. Alla medlemmar är välkomna och medlem kan man bli genom att sätta in medlemsavgiften – 100 kr per person eller 150 kronor per familj –  på  bankgiro 5809-9490.  Vill man swisha går det bra på 1231274752

Text och foto: Arne Wikström