Den blomstertid nu kommer 

2023-07-27

Varje gång jag trafikerar länets nordligaste del,  cirka 150 meter från Dalagränsen passerar jag den gamla skolan i Yxsjöberg. Där  gick jag  i småskolan och  där har jag sjungit om blommor och  sommar. På sistone har jag passerat varje dag och sett den förvandling som skett varje år. Numera är det som att passera Edens paradis. Det är alla möjliga färger,  träd och växthus som bäddar in skolan. I  bland ser man ett huvud här och där mellan de olika lådorna, oavsett vilken tid man kommit. Då tänkte jag att jag måste kolla dessa ”mullvadar” som huserar på området. Jag körde in och det första som hände var att jag blev utskälld av en massa hundar. Det är ingen fara sade en kvinnoröst och någon kröp fram ur ett blomsterberg. Det var naturligtvis en grönklädd kvinna med gröna fingrar, hon visade sig heta Barbara och kommer från USA. Tack och lov längtar hon inte tillbaks,  utan hon har nu hittat sitt paradis. Att hundarna skällde var ett  sätt för dom att tala om att det var främmande i trädgården. Hon berättade att hon tidigare hade en kennel i många år. Men nu gäller bara  mat och prydnadsväxter. Fast lite av USA finns det nog kvar, eftersom hon har planterat amerikanska jätteblåbär. Man kan känna också lukten från de sällsynta rosorna som dagen till ära har slagit ut.  Från en annan del av odlingarna kommer en annan gröning. Det är Micke som kommer med spade och hacka i nävarna och svetten glittrande i pannan . Han har  bökat runt lite med traktorn och fyllt på med gödsel och jord.  När jag frågar hur dom orkar hålla på med detta dygnet runt när det i alla fall vissnar ner till vintern  tittar dom på varandra och jag förstår att dom tycker  att jag är konstig. Vi är så vana att höra sånt så det var inget nytt säger bägge proffsodlarna. Dessutom hade Barbara plockat ihop en liten bukett av skönheter samt en kvist med vindruvor, som jag får som avslutning. Det kommer naturligtvis bli ännu  mer blommande längre fram i höst..

Text och foto:

Leif i Nittkvarn