Brors dikter om verklighet
2023-07-27
Bror Alkvist kunde konsten att få till text som lockar att läsas om och om igen. Snart 92-årige Hans Runnkvist, född och uppväxt i Runnberget, kände väl till Bror Alkvist. Även Bror bodde i Runnberget och som pensionär var han en ordkonstnär och en duktig näverslöjdare.
Tack vare att Hans Runnkvist har en ”urklippspärm” med daterade artiklar från Bergslagsposten* var det lätt att skriva av en del av Brors texter. Två av hans dikter återfinns längst ner.
Bror var inte bara en ordkonstnär. Han kunde även konsten att göra näverarbeten. På bilden håller Hans en knivslida tillverkad av Bror 1972.
Exempel på reportage från Bergslagsposten om Bror Alkvist och hans träarbeten. Till höger syns Anders Runnkvist (Hans son) som kunde konsten att skjuta lerduvor.
Här syns några av Brors fantastiska texter som fler nu kan ta del av.
*Stf ansvarig utgivare för NA: Stellan Norén har godkänt att bilderna publiceras.
Finns det någon som har mer nedskrivet av Bror Alkvist? Skriv till webmaster@kopparbergarn.se
Foto och text (och granskning av flera personer):
Bo Kempegård
Minnenas väv. . .
Han satt framför spisen på hemgjord stol
när kvällen började bli mörk.
Han putsade på – på hemsmidd kniv
med skaft av masurbjörk
Hon satt vid hembygd vävstol
fast kvällen var bliven sen.
Hon ville ha väven färdig
fast det kändes i trötta ben
I en korg låg fullt av nystan
det hette ej ”slit och släng”.
Allt som var dugligt blev inslag i väven
och själv var bästa dräng
En dag var väven färdig
och mattan rullades ut.
Den var fylld av kära minnen
att skåda, från början till slut
Där fanns inslag av mörka ränder
som vittna om möda och slit,
med långa arbetsdagar
det hörde liksom dit
Så kom inslag med skiftande ränder
och mattan blev åter ljus.
Där fanns helgdagsskjortan med blåa ränder
och där fanns hennes blommiga blus
Där fanns inslag från ungdomsåren
med minnen från midsommardans.
När de båda var unga
och inga krämpor fanns
Nu finns ej mattan mera, och kniven likaså
den fick grannens pojke
för nån tjänst han gjorde
och mattan den trampas ej mera på.
Bror Alkvist Kopparberg 1905-01-18 –– 1998-12-09
******************************************
… sjung en sång …”
Det sjöngs i kojan i kolareskogen –
det sjöngs till slagornas takt på logen.
Det sjöngs till arbetet hårda tryck –
det mesta om skillingtryck …
Om sorgsna flickan i bröllopsskruden –
om Elvira Madigan – om lejonbruden.
Om Älvsborgsvisan och alpens ros –
om trötte friaren – som sprang sin kos …
Det sjöngs om ryttartorpet vid höga Hunneberg –
det sjöngs en drinkarevisa –
som grep genom ben och märg …
Det sjöngs konvaljens avsked –
det sjöngs om blomsterflickans korg.
Det fanns alltid nån visa –
för både glädje och sorg …
Där flöto många tårar – där löstes många band –
där föddes systrar – där föddes bröder.
Där hördes ekot av skaldens ord –
att sången ädla känslor föder …
Bror Alkvist 1905-01-18 –– 1998-12-09 Kopparberg
