Berättelsen om Beru.

2019-01-12
Bergslagen har ett eget skyddsväsen, Berun.

Han finns omnämnd i Ljusnarsbergs gamla krönika.
Det var en tant som hade mött honom. Han var knappt en tvärhand hög. De sägs att håller man sig väl med honom skall man bli lycklig och vacker.

Konstnären Jeppe Nilsson hade nog en aning om hur Beru såg ut, kanske hade han mött eller hörts berättas om honom. I mitten på 1900-talet skar Jeppe Nilsson ut ett träsnitt av honom. Men det var inte bara Beru han snidade.

En hel kollektion av olika mönster tog form.

Det var meningen att hans hustru Karin skulle sy textilier för heminredning och kläder. Dessa skulle sedan dekoreras med tryck från Jeppes träsnitt.

Eftersom träet inte är så lätt att skära i blev mönstren naivistiska och speciella.
Tyvärr dog Jeppe 1975, innan han och hustrun kom igång med någon tillverkning. I många år låg träsnitten undanlagda. Karin Nilsson försökte få någon att intressera sig för dem, men förgäves. Men har man tålamod så ordnar det sig till slut.

Karin var god vän med Marianne Jansson så hon visade henne skatten. Eftersom Marianne har stort intresse och kunskap om Bergslagens kultur började hon fundera på en lösning. Att använda träplattorna och trycka med skulle inte ge ett jämt och snyggt resultat, men det skulle silkscreentryck göra. Marianne förstod att det skulle bli en kostsam historia att göra om träsnitten.
1998 startade Marianne ett projekt för arbetslösa kvinnor som med hjälp av EU-stöd skulle få möjlighet att kompetensutveckla sig. Projektet drevs av Ställdalens Byalag där Marianne då var ordförande. Några av träsnitten förvandlades till silkscreentryck i träramar. Tyvärr var lokalen väldigt trång för verksamheten. Man fick plocka ihop tyger, färger och ramar nästan varje dag för Byalaget skulle ha sin verksamhet där också.

I början på 2002 beslöt dessa kvinnor och någon fler att starta en ekonomisk förening. Ahlstrom Ställdalen AB upplät lokaler i Bruksgården. Projektstöd söktes från Växtkraft Mål 3.
Verksamheten gjorde en omstart. Projektpengarna användes till utbildningar. Det var design, marknadsföring och annat som hör ihop med att driva ett företag som sysslar med textil och kultur.
Hösten 2005 fick företaget visa vad det gick för. Familjerna mobiliserades och några arbetade med sömnad hemma. 700 handdukar med Beru-motiv syddes och trycktes till Landstinget som delade ut dem som julklappar.
Under åren som gått har verksamheten utvecklats med nya mönster. Takbårder från Ställdals Gård och Hyttnäs har blivit populära bårder på dukar.
Ett samarbete med Skansen gjorde att det togs fram mönster med fiskar och vattenväxter till en fiskdamm. Dessa mönster blev sedan långgardiner.

Mönstren används också för att göra t-shirt lite mer personliga.
Det är bara tygerna av linne och bomull som används. Även ekologisk bomull används.

Idag är arbetet ideellt. För tillfället är det bara Marianne Jansson och Kaija Remonen som står för verksamheten.
Det här är kulturhistoria som man inte vill skall gå till spillo. Mönstren är unika för Ställdalen. Kanske finns det någon som känner för att bevara och använda mönstren till bruksvaror. Ställdalens Handtryckeri har en unik produkt. Alstren finns spridda till Amerika och Australien.
Beru har blivit ett signum för Ställdalen och förhoppningen är att det skall finnas kvar till glädje för många fler.

Text och bild: Thyra och Bengt Lundell