Årets första besök hos smålommarna.

2017-04-23
Söndag morgon. Klockan har nyligen passerat sju. Framför mig på tjärnen vilar lomparet. Troligen samma par vilka jag fått följa rätt många år.

Lommar är mycket trogna sina ”hemmatjärnar”. Återkommer år efter år och kan i bästa fall bli uppåt tjugo år gamla.
Sedan en vecka tillbaka är tjärnen isfri. Denna morgon blåser en kall vind från nordväst som påtagligt försöker beröva mig den kroppsvärma jag fått under promenaden hit. Temperaturen var minus två grader då jag åkte hemifrån men har nu troligen passerat nollan.

Långt från väster hörs svagt spel från några orrar. Denna kalla vår saknar jag det intensiva orrspel jag tidigare år upplevt. En skogssnäppa är förutom lommarna de enda fåglarna vid tjärnen.

Under fjolåret misslyckades häckningen för detta lompar. Äggen togs då av någon predator och trots jag fick bevittna flera parningar lades inga nya ägg. De lommar jag följde i andra tjärnar hade ingen bra framgång heller. Av fyra påbörjade häckningar lyckades två par få två ungar var på vingar.

Lomparet vilar lugnt på tjärnen. Efter cirka en timme börjar de sträcka på sig. Ger ifrån sig sitt ljudliga spelläte som hörs vida omkring. Svårt att beskriva spellätet med text.

Paret söker sig in mot tjärnkanten. Ett svagt jamande läte hörs vilket ingår i förspelet till parning.

Honan klättrar upp på kanten och lägger sig tryckt not marken. Maken stannar kvar i vattnet och antar inte inviten. Tiden är nog inte mogen för kopulation.

Plötsligt dyker maken och sprätter upp en kaskad med vatten. Honan följer efter.

Väl på tjärnen igen påbörjas en omsorgsfull putsning av fjädrarna.

Lomparet dyker och kommer upp i tjärnens norrände. Den ena dyker åter. Är under vattnet kring en minut. Vet att lommen kan komma upp var son helst. Är beredd med kameran. Plötsligt kommer lommen upp några meter från mig. Jag tar några bilder varefter lommen lugnt simmar iväg.

Lite frusen av den kalla blåsten bestämmer jag mig efter två timmar att lämna lommarna och återvända hem till stugvärmen.

Text och bild, Bengt Lundell.