Apelsinträdet i Stadra (recension)
16-07-10
Apelsinträdet på Stadra teater kan säkert ge olika upplevelser beroende på vem betraktaren själv är, eller kanske snarare tror sig själv vara. Apelsinträdet ger åskådaren möjlighet att reflektera över sin egen roll och utveckling i en föränderlig värld.
Ytligt sett handlar teaterföreställningen om ett antal ”vanliga” människor och deras relationer under en tidsperiod av mer än 40 år, om de val de gör genom livet, och andra faktorer som påverkar och förändrar dem. Det handlar också om hur värderingar och ställningstaganden förmedlas från individ till individ, från en generation till en annan. Allt utspelas mot aktuella strömningar i tiden från trettiotal till åttiotal i det förra århundradet. Men allt är allmängiltigt och relevant även i vår tid.
Axel och Oscar, två unga män som kallar sig socialister, bestämmer sig för att resa till Spanien och strida mot fascisterna i inbördeskriget där. Oscar (spelad av Magnus Wetterholm) reser, medan Axel (Rune Jakobsson) stannar kvar för att ta hand om sin gravida flickvän Karin (Anna Söderling) och cykelverkstan. De gifter sig och får barn, som växer upp och själva blir föräldrar. Ungdomens drömmar om socialism och solidaritet bleknar allt mer, Axel kallar sig socialdemokrat och han fifflar och vänstrar. Hustrun, blir då i stället den som börjar engagera sig i bland annat kvinnornas situation.
Oscar återvänder så småningom, med skadat ben och en granatflisa i huvudet, men med sina ideal kvar.
Pjäsen ger sex nedslag i olika epoker. Världskrig och ransoneringar, rymdkapplöpningen mellan stormakterna, mordet på John F Kennedy är exempel på de bakgrunder händelserna präglas av.
Teaterpjäsens namn, Apelsinträdet, syftar på ett minne som den hemvändande frihetskämpen Oscar bär med sig från det krigshärjade Spanien. Mitt i all förödelsen såg han en gammal kvinna vattna ett litet apelsinträd! På frågan om vad det skulle tjäna till får han beskedet att ”Någon kommer väl att äta dess frukt en gång.”
Förutom ovan nämnda skådespelare medverkade ocksåEmil Brulin, Maja Lundberg, Eva Haldert och Amber Klaasen. Hela ensemblen är värd ett stort beröm, men om någon skulle lyftas fram särskilt så är det Anna Söderling för sin förmåga att gestalta en kvinnas olika åldrar från ungdomen till livets slut. Men jag i det sammanhanget vill också ge en eloge till mask och kostymansvariga och till Märta Fallenius, som skapat en flexibel scenografi, som smidigt anpassades till de olika tidsåldrarna.
Den del av publiken, som liksom jag, föddes på trettiotalet, känns mycket bekant beträffande detaljer som inredning, mode och teknisk utveckling och för senare tiders barn ges ett utmärkt tillfälle att få en inblick i den värld som deras föräldrar och gammelföräldrar levde i.
”Apelsinträdet” spelas resten av juli och halva augusti, så det finns goda möjligheter att göra ett besök. Information om speldagar och biljetter finns på http://www.stadrateater.se/
Björn Öringbäck