Kultur i Bergslagen

15-08-09
Kulturevenemangen duggar tätt i Bergslagen. Den här helgen är det La Traviata på Opera på Skäret, Lars-mäss i Järnboås, Teater på Stadra Teater och Hyttdreva i Södra Hyttan och flera konstutställningar, för att nämna några. Och det är bredd på utbudet, allt från finkultur till burleska visor och från konsthantverk till hemslöjd, men alla de uppräknade evenemangen har det gemensamt, att de sprungit fram ur den kulturella skaparkraft som är vår hembygds styrka

.

I den här artikeln kommer det dock mest att handla om Hyttdreva, en kulturmanifestation vid Södra Hyttan, där Bokloppiset är beläget.
Hyttdreva är en del av Bergslagsspelen, som står som arrangör tillsammans med SHOIF (Södra HyttOmrådets Idéförening), Bredsjö Kulturkooperativ,ABF och Studiefrämjandet. Så här säger arrangörerna om bakgrunden till namnet:

Drevdansen är en traditionell manifestation med rötter i den gamla bergsmanskulturen.
Drevan (drevöl eller drevdans) anordnades i de gamla bergsmanshyttorna varje år när man blåste ner masugnen. Det var en fest för hela bygden. Dreva kan ha flera betydelser och i en nutida dräkt kan vi tolka det som att driva ut det onda, driva fram det goda och täta sprickorna i gemenskapen.

Festen pågår i dagarna tre, som det brukar stå i sagorna, och programmet är späckat med musik, dans och annat. På lördagen tog sig en reporter från Kopparbergarn en titt på platsen, nyfiken på bland annat den utlysta paneldebatten kring frågor om glesbygdens framtid. I panelen ingick bland andra Sara Parkman från The Non Existing Centre vid gruvorna i Ställberg. Övriga deltagare var kulturgeograf Max Jacobsson, som också fungerade som samtalsledare, ekofilosof Pia Skoglund, samt lokalpolitikerna Maria Gustavsson Hällefors, Birgitta Borg Nora och Bengt Storbacka Lindesberg.

Den som eventuellt förväntade sig några snabba lösningar på problemen med bland annat jobben och servicefrågorna, blev kanske besviken, men flera intressanta inlägg gjordes ändå i debatten.

Max Jacobsson (längst till höger) inledde med lite funderingar kring den bild av glesbygden som media i allmänhet förmedlar och som ofta karaktäriseras av arbetslöshet, missbruk, låg utbildning och dito inkomster, dåliga skolresultat och avfolkning. Verkligheten är betydligt mer mångfacetterad än så, menade han.

Sara Parkman som själv bott både i Stockholmsförort och i Norrland, hängde på och berättade att många har bara medias bild av ”eländet” och det är nästan så man inte vågar tala om att man själv bor i Ställdalen eller Ställberg.

Självklart kom man också in på invandrarfrågorna. Maria Gustavsson ser invandrarna som en viktig resurs för kommunen där de bor, och Sara Parkman höll med. På asylboendena vimlar det av högutbildade som inget hellre önskar än att få komma igång och jobba, sa hon och tillade att det finns dom som säger att det finns mer kompetens där än i kommunstyrelsen. (skratt)

Pia Skoglund ansåg att man bör skilja på begreppen glesbygd och landsbygd. Glesbygd betyder egentligen inte annat än att folk inte bor så tätt där, sa hon och tillade att landsbygd är ett bättre begrepp att diskutera, bland annat vid jämförelser med livet i tätorter, och då i synnerhet stora sådana.

Birgitta Borg har studerat en bok av kulturekonomen Pier Luigi Sacco. Den heter Kultur 3,0 – Konst, delaktighet, utveckling. Författaren framför där sina idéer om hur kultur hänger ihop med samhällsutvecklingen i stort, och med lokal ekonomisk tillväxt i synnerhet.
Pier Luigi Sacco anser att vi är inne i tredje fasen i relationen mellan kultur och pengar: Kultur 3.0. Kulturen har blivit systemövergripande, menar han. Det handlar inte längre bara om olika verksamheter inom kulturområdet, och hur de kan kopplas till ekonomin. Kulturen genomsyrar hela det ekonomiska och det sociala livet i städer och regioner. Den påverkar alla branscher och alla system. Därför borde vi numera prata om kulturella – snarare än om industriella – distrikt. I sin bok visar Sacco också att kulturens indirekta påverkan på ekonomin är viktigare än de direkta, mätbara effekterna.

Bengt Storbacka refererade till sin politiska position och halkade in på skolfrågor som att lägga ner små skolor på landet, något som väckte protester i publiken. Det är inte realistiskt att skjutsa barn från en större ort till en liten skola, menade han.

Max Jacobsson avbröt den debatten och konstaterade att det var dags för en sammanfattning och avslutning.
Efter debatten bytte Kopparbergarn några ord med ett yngre par ur åhörarskaran och gick sedan till scenen i bokloppiset för att lyssna på ett framträdande där. Men mer om detta senare.

Text och foto: Björn Öringbäck