Morgon vid Paskalampi.

2015-06-13

Efter en timmes promenad från Stora Kumlans by genom Storhöjdens gammelskog, anländer jag vid sex-tiden till tjärnen Paskalampi.

Den mångfalt stora mottagningskomitten hälsar mig välkommen med sitt iiinande och vill genast ta del av mitt näringsrika blod. Men som blodgivare är jag restriktiv. Snabbt kommer hatten med myggnätet på och händerna täcks med handskar. Kanske oartigt av mig som gäst i myggornas rike, men!

Innan jag nådde tjärnen hörde jag ett kort upprepande tjattrande läte från en tall jag passerar. En ekorre betraktar mig från grenverket. Kanske är jag den första människa den mött. Den låter sig snällt avbildas. Det är inte så ofta jag träffar på dessa trevliga gnagare i skogen.

Väl sittande på ryggsäcken och lyssnande till västergökens gåkkande får jag del av naturens stillhet denna morgon. I avsaknaden av fåglar och annat i omgivningen som kan fångar mitt intresse, får jag tid fundera över namnet Paskalampi. Det är troligen de invandrade finnar som för länge sedan kom till vår bygd för att leva sina liv här, som gett tjärnen sitt namn. Via min dator har jag tidigare låtit översätta namnet från finska till svenska. Ordet paska står för skit och lampi damm. Ombildat till svenska blir min tolkning ”Skitdamm”. För mig ett orättfärdigt namn på denna skogstjärn som framstår som ett klart öga, omgivet av Storhöjdens tallar och granar.

En grön larv, 6-7 mm kort, har diskret hamnat på mitt byxben och fångar min uppmärksamhet. Vad månne bli av denna. Larven låter sig villigt porträtteras.

Stillhet råder kring tjärnen. Tiden går. Men så händer något. En knipa bryter den lugna vattenytan. Jag griper kameran och gör mig beredd. Knipan simma rakt mot mig och under flera minuter iakttar den mig på tio-tolv meters håll. Börjar sedan dyka efter mat och drar sig ut på tjärnen. Två skogssnäppor landar på en flyttuva men flyger raskt vidare innan jag hinner plåta.

En tilltagande västanbris får Myggen att tappa sugen och ta skydd i grönskan. Jag får äntligen tillfälle att lätta myggnätet från ansiktet och smaka av den medförda förplägnaden.

Plötslig uppfattar jag en rörelse till höger. En råbock. Kameran fattas och några bilder tas utan att bocken störs av min närhet.

Efter några timmar med små fina upplevelser och den intima samvaron med tjärnens myggor är det dags för uppbrott. På myren passerar jag utslagna hjortronblommor.

Vänder slutligen blicken mot den trivsamma skogstjärnen Paskalampi som dekoreras av små grupper av Rosling och Tuvull.

Text och foto: Bengt Lundell