Den 5 juni är åter Långtjärnen mitt utflyktsmål.
Den ihärdiga och kalla regnperioden tycks nu ha upphört. Äntligen en klar försommarmorgon som lockat mig ur sängvärmen. Framför mig har jag nu den holme vid Långtjärnen som åter är morgonens mål. Bara det sanka och besvärliga området med mängder av gamla bäverfällen skiljer oss åt. För att ta sig över detta krävs klättrande över bäverfällda träd och sökande efter framkomlig väg. Högskaftade stövlar är ett måste.
Jag närmar mig fastmarken när det som inte bör hända ändå händer. Jag halkar omkull. Faller handlöst i en vattenfylld grop. Hela vänsterbenet och mitt akterparti upp till midjan hamnar under vattnet. Högerbenet klarar sig skapligt. Jag känner hur vattnet söker sig in i min vänstra stövel och når foten. Jag sitter fast. Kameran med teleobjektivet är till hälften under vattnet. Min första tanke är, rädda kameran. Kränger kameraremmen över huvudet och får upp kameran på en torr tuva. Som sagt, jag sitter fast. Försöker komma loss. Ryggsäcken med kamerastativet tar emot. Tjärnens tranpar ger ifrån sig sin ljudligaste fanfar. En östergök kåkkar. Månne det vara en tröstergök nu i nödens stund. Nu märker jag att forna tiders spänst och smidighet inte längre finns kvar i min 75-åriga kropp. Det går någon minut. Mitt val är, ligga kvar och invänta evigheten eller ta mig upp. Lyckas krångla av mig ryggsäcken. Kommer upp på knäna och med hjälp av armarna mot trädstammen intill kommer jag på fötter. Väl på fastmark ser jag över kameran som tycks klarat badet utan skador. Tömmer vänsterstöveln och rättar till klädseln.
Jag tar plats bakom, mina sedan tidigare besök, uppsatta maskeringsnät. Detta som skydd för att tranparet inte gillar min närvaro. Tranorna hör åter av sig c:a 100 meter öster om mig. Den enda som hälsar mig välkommen är en kniphona. Jag dricker en kaffetår och försöker nonchalera mina blöta byxor.
Efter en stunds väntan ser jag något röra sig i det höga starrgräset långt bort. Kikaren avslöjar en räv.
Räven söker sig fram efter tjärnkanten i sitt födosök och driver ut fem knipungar på vattnet. Troligen den kull som knipmamman ruvat fram i tjärnens holk. Räven passerar utan att upptäcka mig eller höra kamerans klickande.
Gärdsmygens ihärdiga och ljudliga sång är lät att urskilja i försommarens fåglakör. En spillkråka kommer på besök.
Den grå flugsnapparen visar sig ofta och jublar troligen övar att myggen äntligen lämnat larvstadiet.
Sex kraxande korpar, kanske en familjegrupp, sveper lekande över tjärnen. Grönbenan plockar i vattenkanten. Tiden går. En kricka kommer simmande med sina sex små ungar och strax efter en hane. Kanske pappan.
På avstånd ser jag en gräsandshona med ungar.
Några timmar har förflutit. Dags för uppbrott. Jag stänger ryggsäcken och gör mig klar att lämna tjärnen denna för mig lite annorlunda morgon. Som final på att åter fått uppleva en fin morgon vid denna tjärn, kommer en tornfalk och sätter sig på en torraka för att spanar efter byte.
Väl hemma plockar jag av mig mina blöta kalsonger och njuter en stund under en varm dusch.
Text och foto:
Bengt Lundell
Vilken tur, att Du inte gav upp och åkte hem, då du plurrat. Dina fina bilder och berättelserna om dem vill jag inte vara utan.
Ett fantastiskt reportage och otroligt vackra bilder
Vilket äventyr!