På morgonpromenad i hemmaskogen.

2015-05-21

Solen skiner på frukostbordet och jag känner för att smita från alla måsten en stund.
Jansson blir glad när han förstår att det blir promenad. Vi bor ju så att det tar 10 minuters promenad att nå skogen.

Passerar först ett några år gammalt kalhygge. Där har kärrviolen börjat blomma med små blekblå blommor. Vänder mig om och tittar ut över den ljusgröna mattan av det som för några år sedan var barrskog. Björken breder ut sig i och i bakgrunden syns Björkberg och Finngruvorna.

På ett grusigt ställe växer 4 stenmurklor. Stannar lite längre fram och konstaterar att blåbären har börjat blomma.

Vänder mig om och tittar utöver en lite göl som under sommaren är helt uttorkad. Fortsätter vandringen och ser några ljusblå kvarlämningar av blåsippor.
Längre fram kan jag konstatera att det inte bara två-och fyrbenta varelser som vistas i skogen.

Djupa sår i det som en gång var en stig vittnar om framfart av två-och fyrhjuliga fordon. Det här är inte ända stället där gamla kulturstigar förstörs. Att det är förenat med böter att köra motorfordon i skog och mark bry man sig inte om.

Efter en stund kommer jag till en stig som är nästan orörd och vittnar om många generationers förflyttning genom skogen. Jansson och jag promenerar sakta och njuter av synintryck och dofter. En sten med vacker mossa beundras en stund.

På en torraka sitter vackar svampar. Tankarna går till kommande svamp-och bärutflykter.
Vid myrkanten gör Jansson mig uppmärksam på att vi inte är ensamma. Stannar och tittar åt samma håll som han håller blicken. Något rör sig. En älg förflyttar sig majestätiskt men inte brådskande över den blöta ytan.

Nu kommer vi ut på hygge som snart är 4 år. Även här har det ljusgröna tagit över. Olofsjön glittrar vid horisonten.

Här har småbjörkarna löv stora som musöron.

Flädern har fått blad och stora blomknoppar. Promenaden går nu genom gallrad skog där jag för några år sedan plocka massor med trattkantareller. Lummerns matta skiftar i olika gröna nyanser. Renlaven är fylld av fuktighet efter allt regnande.
Jansson får bestämma promenadväg. Vi går förbi gamla gruvor där det var alldeles blått av blåsippor för några veckor sedan. Med lite vilja går det fortfarande att förställa sig prakten.
Vi når bebyggelsen på Björkvägen.

Tycker alltid det är vackert att gå stigen ner mot vägen.

En stor planta med gullvivor lyser klargult.

I backen på Lövstigen har de första liljekonvaljerna börjat blomma.
Jag har också ett annat promenadstråk som jag går ofta. Där gick jag morgonen därpå.

Det är gamla landsvägen som går från Knappens och söderut mot Kopparberg. En lövsångare sjöng så vackert.

Om ett par veckor kommer hägg och liljekonvaljer tävla i vällukt. Växligheten är frodig under sommaren. Här kan man promenera även om man inte är så rörlig. Rollator och rullstol för utebruk gör att alla kan njuta av naturen. Den nya vägen till Sundsnäs är också lättframkomlig. Tyvärr är det förenat på lite besvär att ta sig över järnvägen. Tågen kommer fort och nästan ljudlöst. Passerar järnvägsövergången på SJ-spåret mot Göteborg. Viker av på en stig som går mot Ställdalen.

En koltrast sjöng från en liten björk. Lite längra fram markerar Jansson och jag stannar och tittar.
Inne i den lilla skog som finns kvar rör sig två älgar. Tyvärr känner dom lukten av oss. Med långa kliv tar dom sig bort från oss. På ett blött område finns djupa spår av motorfordon så vi får gå på sidan av stigen. Åter på Tallvägen blir det en stunds avkoppling med en kopp kaffe.

Text och foto: Thyra Lundell