Kiosken i Bångbro rivs
Den en gång så fina, rödmålade kiosken i Bångbro är snart bara ett minne.
Tänk så många snusdosor, tidningar och annat smått och gott Tanten i kiosken har sålt till oss ortsbor.
Den nu totalt förfallna kiosken är med hjälp av Jan Pärnebloms servicegrupp på väg till kioskhimlen.
Men allt det jordiska – trävirket, kylskåpet, ledningarna mm ska först sorteras. Ett stycke Bångbrohistoria försvinner.
Text och foto: Birgitta Palm Andersson
Den fina lilla gula kiosken ägdes av mina föräldrar åren 1948 till 1958. Vi hade dricka i jordkällaren bakom och det var ett riktigt spring där på somrarna. Allt var mycket bättre förr?
På pricken som vanligt!
Jag bo sedan länge inte längre i Bångbro, men jag följer vad som händer i kommunen. Kiosken, om än i mindre format och gulaktig, fanns där när jag kom till Bångbro som 11-åring 1953. Rivningsreportaget slår an nostalginerven och jag minns hur jag varje vecka i kiosken köpte Buffalo Bill och Vilda Västern. De kostade 25 öre. Nu finns inte de tidningarna längre. Inte heller 25-öringen och nu sopas kiosken bort. Det är svårt att tro på de politiker som hävdar att hela landet ska leva. De verkar snarare jobba i överförd bemärkelse efter en replik jag hörde i en lokal valdebatt för ett 10-tal år sedan. Man grälade om nedläggning av ett slakteri och slutrepliken var ”En levande landsbygd kräver ett slakteri!”
Äntligen försvinner eländet,har påpekat detta länge till kommunen,inte kul med rivningshus efter vägarna,ser så ynkligt ut,hoppas att det andra vita rucklet,lite längre söder ut upp efter vägen, försvinner också så fort som möjligt !!