Då går vi till Maxim…
15 – 01 -25
Artikelns rubrik anspelar på ett känt sångnummer ur operetten Glada Änkan, men egentligen var det en revy, som PRO-are från Ljusnarsberg bevistade på teatern Maxim i Borlänge.
De olika PRO-föreningarna har tidigare var för sig haft svårt att få ihop tillräckligt många hugade resenärer till planerade resor, men sedan de börjat samarbeta, har det blivit annorlunda.
I lördags var den stora bussen helt fylld med folk från Bångbro i söder till Hörken i norr, ja det var till och med några som steg på ännu längre norrut. Reseledare var Leif Larsson.
Det är ju faktiskt inte särskilt långt till Borlänge, och eftersom en fika i pausen mellan revyns båda akter ingick i priset, kördes raka vägen till målet.
Teaterlokalen blev fullsatt, men Ljusnarsbergsgänget hade platser bokade på läktaren och därifrån hade alla bra utsikt över scenen.
Själva revyn då? – Jo, den var förstås roligt och det var tätt mellan skratten. Lokalpolitiken brukar få sig en och annan känga i sådana här sammanhang, men denna gång var det partiledarna på riksplanet, som fick finna sig i att bli avporträtterade i ett av inslagen.
Någon främmande världsreligion vågade sig inte revygänget på att göra narr av, men i stället fick publiken se en livs levande karikatyr av Frälsningsarmén!
En revy med självaktning måste givetvis ha en balett, och så också denna. Tjejerna i den gjorde tre snygga framträdanden. En eloge till koreografen Elin Isberg!
Sven Sundin och Kicki Arnberg hade skrivit många av numren och var också flitigt på scenen. Kicki spelar ut som få, i de komiska rollerna, men bjöd också på vacker sång. Sven och Kicki har varit med länge, men i år syntes också många nya namn i ensemblen.
En bra revyföreställning är också beroende av medarbetare som inte själva syns på scenen, som de ansvariga för ljud och ljus, smink, kostym och rekvisita mm, ingen nämnd och ingen glömd, och Borlängerevyn hade allt vad man kan förvänta sig.
I övrigt bjöds på en mix av dråpliga sketcher och smått bisarra hugskott som framgår av bilderna här nedan.
Text och foto: Björn Öringbäck
