I smålommens värld

2025-04-20

Smålommen är en fågelart som engagerat mig mycket. Sedan början av 2000-talet har jag ägnat många morgnar vid smålommarnas tjärnar. Nu vid 85 års ålder har jag inte förmågan att ta mig ut i lomtjärnarna längre. Vid mina utflykter hade jag alltid kameran med vilket gör att jag har gott om bilder på deras liv. Min tanke är att jag återkommande, kanske varje vecka, ska publicera några bilder med förklarande text om livet i med- och motgång under en häckningssäsong.

I mitten av april, när isarna på våra små skogstjärnar gått upp, återvänder smålommarna från sina vintervistelsen på öppna havet söder om Sverige.

Vi har två lom-arter i Sverige. Storlommen som till antalet beräknas till 5-6000 häckande par och häckar i klara fiskrika sjöar. Smålommen kring1200-1400 par, häckar i små oftast fisklösa skogstjärnar.

Lomparet har nu anlänt. Lever i livslånga parförhållanden. Häckar första gången som treåringar Dom återkommer till samma tjärn varje år. Paret jag kommer att berätta om har jag följt i ett tiotal år. Lommarna är till naturen en mycket skygg fågel. Detta par har jag med stor försiktighet och tålamod vant vid min närvaro vilket gjort dem mycket orädda för mig.

När lomparet anländer från vintervistelsen till havs, markerar dom sin ankomst med sitt typiska ljudliga revirläte vilket hörs många hundra meter och som jag inte vågar försöka beskriva med bokstäver.

Lommarna har också ett gåsliknande kackel som avges vid flykt.

Lomparet utför ofta ”samhörighetsdans” med flera olika inslag.

Återkommer snart med fortsättning på smålommarnas livsberättelse.

Lom-Bengt Lundell.