Ewa-Leena släpper styret men trampar på i politiken

2025-02-14

Omtyckt av väldigt många. Respekterad av ännu fler. Så kan man beskriva en av Sveriges mesta politiker. I tjugotvå år, eller drygt 8 000 dygn, eller 192 000 timmar,  har hon varit politiskt ytterst ansvarig för Ljusnarsbergs väl och ve. Vad är det som gjort att hon orkat med Ljusnarsbergarna? Och de med henne?

Så här svarar Ewa-Leena Johansson själv:

  -Varför människorna i Ljusnarsberg stått ut med mig kan inte jag svara på. Det som gjort att jag orkat med mitt uppdrag är min orubbliga övertygelse om att även en liten kommun som vår, har a: rätt att existera. b: rätt att utvecklas. c: rätt att få rimliga utvecklingsvillkor.

Du som läser den här artikeln kommer sannolikt att uppfatta den som lite spretig. Det beror på Ewa-Leena. Att intervjua henne är som att försöka fånga en tvål i ett badkar. Inte för att hon är hal. Definitivt icke! Snarare handlar det om hennes okuvliga entusiasm och hennes väl utvecklade associationsförmåga. För Ewa-Leena är det inte svårt  att svinga sig mellan glädjen i att hämta sina barnbarn på dagis till sorgen över de vanvårdade fastigheterna i Ställdalen. Till de ska vi återkomma längre fram men vi börjar med lite siffror och statistik.

          Siffror och känslor

Om man tittar på statistiken över befolkningsutveckling, medelinkomst o s v så finns det inte mycket som talar för Ljusnarsberg.

   -Nej, så är det. Och den bild som målas upp av oss i media är inte särskilt positiv, säger Ewa-Leena och ser ut som om hon fått den frågan eller synpunkten minst tusen gånger tidigare.

Men hennes entusiasm och ärligt menade glädje över livet i Ljusnarsberg är snabbt tillbaka.

  -Siffror är siffror och statistik visar möjligen på det som varit. Men en liten kommun som vår har så mycket som inte direkt går att mäta i siffror. Som känslan för sin bygd. Närheten till, och möjligheten, att påverka såväl beslut som beslutsfattare, säger Ewa-Leena och slår fast:

   -Som politiker i Ljusnarsberg kan du inte gå och gömma dig. Du måste stå upp både för det du gör och inte gör.

   -Visst, vi har många stora utmaningar i kommunen. Men tro mig. Vi jobbar på att lösa dem. En efter en. Så är det! Till det finns inget alternativ.

          Öppenhet och samarbete

Ewa-Leenas recept för att fortsatt utveckling ska vara möjlig för Ljusnarsberg kan i princip sammanfattas i tre ord:

   -Samarbete. Samarbete. Samarbete. Det är och förblir nyckeln till framgång.

   -Som kommun är vi begränsade i vad vi kan och får göra för bl a näringslivet (företagen) och föreningarna. Vi har lagar och regler som vi måste följa. Men jag lovar att vi gör allt vi kan för att utveckla samarbeten med de som vill inom de ramar och möjligheter vi har.         

   -En förutsättning för allt samarbeta är att vi i kommunen får veta vad det är man vill samarbeta med oss om. Vi är alltid öppna för förslag om hur vi ska arbeta för att hela tiden bli allt bättre för kommunen som helhet, säger Ewa-Leena samtidigt som hon självkritiskt konstaterar att dialogen mellan de styrande i kommunen och de enskilda innevånarna hela tiden måste utvecklas, förbättra och förfinas.

   -Vi måste hela tiden bli allt öppnare mot varandra och skapa ett allt tillitsfullare samarbete med varandra. I den utvecklingen har vi alla ett gemensamt ansvar. Men självklart är det vi politiker som sitter sitter i kommunstyrelsen som ska gå före. Visa vägen. Och vi gör alla så gott vi kan.

        Folkets Hus är viktigare än man tror

Ett skolexempel på ett oerhört lyckat samarbete är Folkets Hus som återuppstått från det döda, vaknat och börjat få ett nytt och bättre liv.

 -Som kommun kan vi inte gå in i enskilda projekt som det med Folkets Hus. Däremot har vi stöttat initiativtagarna till projektet så långt vi förmått efter det att de kom till oss på kommunkontoret och frågade om vi kunde hjälpa till.

  -För mig personligen har Folkets hus-projektet ett mycket stort symboliskt värde för hela Ljusnarsbergs kommun. Det visar vad man kan åstadkomma med hjälp av ett förtroendefullt samarbete i en liten kommun som vår.

   -Jag är övertygad om att Folkets hus-projektet bidrar till att stärka självkänslan hos väldigt många ljusnarsbergare. Och det är viktigt! Om inte vi själva tror på vår bygd och vår kommun, vem eller vilka ska då göra det?

        Vi ger oss aldrig!

Men – och nu återkommer vi till frågan om de vanvårdade husen i Ställdalen – hur ska man kunna tro på en bygd och en kommun som inte ens kan se till att ”rishögarna” – de totalt och fruktansvärt vanvårdade husen i Ställdalen – helt enkelt jämnas med marken?

   Det märks, syns och känns att Ewa-Leena även har fått den frågan förr. Många gånger.

   Så säger hon med bestämd röst och glasklar blick:

  -Den frågan har vi inte gett upp. Det kommer vi aldrig att göra. Definitivt inte!

   -Det är frustrerande att de där fastigheterna får stå där som de gör och förstöra på så många sätt för så många. 

   -Att det har kunnat bli så beror bland annat  på att äganderätten är så stark här i landet. Men jag garanterar att vi i Ljusnarsberg – tillsammans med andra kommuner som har samma problem – arbetar intensivt med den här frågan. Bland annat försöker vi att få till stånd en lagändring som ska göra det omöjligt att vanvårda hus på det sätt som nu sker i Ställdalen och på andra platser i vårt land.

  -Hur länge, hur många år det kommer att ta, innan vi når fram till en slutlig lösning med Ställdalshusen vet jag inte. Men jag är helt övertygad om att vi kommer att göra det! På den punkten kommer vi aldrig att ge oss. Men jag förstår den frustration som många känner inför det här problemet.

        En kul tur i kulturen

   Från det trista ämnet går vi raskt över till ett roligare.Det som kan sammanfattas med ordet ”kultur”.

   Ljusnarsberg är rikt på  kultur av många olika slag, bland annat finns en kulturskola. Här finns även Opera på Skäret, marknader, konserter, Ställbergs gruva, Folkets Trädgård, Ställdalens byalag, kulturförening, skateboardklubb m m, m  m. 

   När man tänker efter så upptäcker man snabbt att det helt enkelt finns väldig mycket av kultur i just Ljusnarsberg som ingen annan kommun ens kommer i närheten av. 

   Till kommunens rikedomar hör även vandringsleder och naturupplevelser av många olika slag. Mycket av det kan sammanfattas i begreppet ”turism”.

   -Att utveckla turismen är en viktig del i utvecklingen av hela Ljusnarsberg, säger Ewa-Leena Johansson.

   Men är det då inte lite konstigt att ni avvecklat kommunens turistbyrå?

   -Så kan man naturligtvis se det, säger Ewa-Leena.

 – Men den kostade helt enkelt mer än det smakade.

  -Det vi vet nu är att allt fler söker information på nätet om det område de tänker besöka. Därför satsar vi mer på att bygga upp, och ut, den informationen. Här ska vi både bli aktivare och allt mer synliga. 

   -Men även här är det viktigt med samarbete. Även här är vi intresserade av att få information om vilka aktiviteter, event o s v som är på gång. När vi får veta det kan vi i vår tur informera om det på kommunens ”turistsida”.

          Även en liten kommun lockar

   Hur väl en kommun fungerar och utvecklas beror inte minst på de tjänstemän som arbetar i kommunen. Även på den punkten ser det allt ljusare ut för såväl Ljusnarsberg som andra mindre kommuner.

   Därmed inte sagt att kommunens tjänstemän är eller har varit dåliga. Icke alls! Men även i de kommunala tjänstemannaleden märks en viss attitydförändring till det lilla contra det stora.

   -Det vi vet är att tjänstemännen är lättrörliga. De byter gärna jobb och kommun för att få nya utmaningar.  Det gör att det kan bli svårt med kontinuiteten i vårt utvecklingsarbete. Men även på den här punkten ser vi en viss förändring. 

   -De tjänster vi utlyser får allt fler, och allt mer meriterade, sökanden. Jag tror att det beror på att allt fler uppskattar den lilla kommunens fördelar. Återigen, störst är inte alltid bäst.

  -Det finns onekligen en viss charm med att både bo och verka i en kommun som varken har rondeller eller trafikljus… 

   -I grunden handlar det nog om att allt fler på allvar börjar ställa sig frågan: 

   Vad är livskvalitet för mig? Vad är det i grunden jag behöver för att må bra?

   För många kan svaret på den frågan faktiskt bli:

   Att bo i en mindre kommun med närhet till det mesta. Där jag känner en samhörighet och ett samband och där jag befinner mig i ett tryggt och meningsfullt sammanhang.

   Kan den mindre kommunen vara Ljusnarsberg? 

   -Ja varför inte? För mig är det så. Och jag är inte ensam om att tycka det. Vi är faktiskt några tusen till, säger Ewa-Leena med ett stort leende samtidigt som hon reser sig upp och gör sig färdig för att hämta barnbarnen på förskolan.

   Hon vänder sig om i dörren och säger.

   -Det som gläder mig oerhört mycket och som inte syns i någon statistik eller några siffror är att vi faktiskt har väldigt många yngre förmågor här i kommunen som på många olika sätt bidrar till att göra Ljusnarsberg till ett allt bättre samhälle och en allt bättre kommun. Och tro mig, de blir bara fler och fler!!!! Tillsammans flyttar vi fram Ljusnarsbergs positioner, både i verkligheten och i medierna.

            Bakom politiken finns det privata

 Så här långt har det mesta handlat om politikern Ewa-Leena. Men bakom varje politiker finns även en människa. I detta fall Ewa-Leena Barbro Anita Johansson. Hon föddes på Lindesbergs BB för 62 år sedan. Uppvuxen i Bastkärn. Utbildade sig till undersköterska och därefter arbetat många år som enhetschef inom äldreomsorgen. Har avlagt jägarexamen, men hon tittar hellre på djuren i skogen än skjuter dem. Även som liten hade hon högtflygande planer. Drömde då om att bli flygvärdinna. Bor på gården Hampus i det lilla samhället lilla Smedberget i Kopparberg. Sambo med Mats-Erik Andersson. De har två barn var, två flickor och två pojkar samt fem barnbarn. Dessutom finns här två hundar.

    Vilka är dina viktigaste egenskaper)

    -Envis, uthållig och så är jag ganska snäll.

    Vilka egenskaper uppskattar du mest hos dina medmänniskor?

    -Äkthet och ärlighet.

    Vilket är det bästa råd du gett till dina barn?

    -Att de ska våga vara sig själva och att förstå den viktiga skillnaden mellan att vara egoist och individualist.

     Intressen utöver politiken?

    -Familjen, våra två hundar och vår gård. Att bara få vara.

    Vart söker du dig för att uppleva lugn och ro?

    -Till naturen. En bättre ”batteriladdare” finns inte.

    Är du troende eller ateist?

  -Svår fråga. Är nog både och. I kriser är jag mer troende jämfört med när allt flyter på.

   Vad ska du göra med resten av ditt liv?

   -Utveckla min nyfikenhet och ge mitt liv ännu mer mening. 

   -Det innebär bl a att min sambo och jag kommer att lägga allt mer tid på att utveckla vår gård med alla dess hus. Kanske blir det ett litet B&B, bed and breakfast. Vi får se.

   -Jag kommer också att ha en del politiska uppdrag kvar eftersom det ger mig möjligheter till så många fina möten med andra människor.

  -Dessutom kommer jag högst sannolikt att göra en massa roliga saker som jag inte har den blekaste aning om just nu.

Text och foto: Arne Wikström