Tack och lov slutar Dennis inte att röka

2025-02-10

Tre och en halv kilometer rakt in i ”urskogen” från Ställdalsvägen ligger något av ett matens eget lilla Mekka. På utsidan ser det inte mycket ut för världen. En liten gårdsbutik i all sin enkelhet. Men redan när man kliver över tröskeln börjar gomsegel och smaklökar slå frivolter av ren matglädje. Kungen i detta mattempel och lilla gårdsbutik/delikatessaffär är Dennis Fältström.    

   Att en levande landsbygd även kan vara mycket god är något som Dennis Fältström verkligen leder i bevis. Det har han gjort i drygt 10 år nu.

   -Det började med att jag rökte röding, öring och vanlig lax som jag sålde på marknader och liknande. Bl a i Arboga, Köping, Örebro och Grythyttan. Naturligtvis även på marknaden i Kopparberg.

   Snart började folk leta sig hem till Dennis på gården i Östra Kumlan och frågade om det gick att köpa lite fisk. Därmed öppnade sig en ny marknad, den verkliga hemmamarknaden för Dennis. Snabbt byggde han ett litet hus, en liten bod, så att folk kunde komma in i värmen när de handlade. 

   I boden blev det dessutom utrymme för lite smått och gott från andra mathantverkare runt om i landet som syltar, saftar och bakar. Nu säljer han även ett litet urval av sådana läckerheter.

 – Det är roligt att kunna erbjuda något som som smakar gott, håller hög kvalitet och som i grunden är ”rejäla saker”. 

  -Dessutom känns det lite exklusivt att kunna erbjuda saker man inte hittar i de vanliga butikerna i köpcentrum och liknande.

  -Jag försöker, så gott jag kan, att bidra till att värna om det fina mathantverk som finns runt om i landet, säger Dennis.

  Exempel på ”rejäla mathantverksgrejer ” är skrädmjöl från Värmland, salmbärssylt från Gotland, senap från Jämtland, sockerdricka från Mora, korntunnbröd från Dalarna och små men naggande goda askar med ”lammskit” från Gotland m m, m m.

            Glad lax

   Men allt det kretsar omkring i Dennis matbod är laxen, den som får gomsegel och smaklökar att slå frivolter av ren matlust och matglädje.

   Hur gör du den?

   -Röker, svarar Dennis.

Jamen hur? 

  -Det, säger han med eftertryck och skrattar gott,  det  är min väl bevarade hemlighet!

   Längre än så kommer vi inte. Var än recepten finns ligger det säkert.

  -Det är marinaderna som är pricken över iet, säger Dennis och skrattar gott och vänligt igen.

   Marinadreceptet är förstås också hemligt?

   -Självklart! Rätt uppfattat, säger Dennis och skrattar gott igen.

  Han är sådan: en vänlig person. Lätt till skratt. Rolig och intressant att prata med. 

  Man kan utan att överdriva säga att Dennis är en riktigt, riktigt ”go´ och glad lax”.

  Han är inget för att skryta. Dennis säger själv inget om sina medaljer i SM i mathantverk. Om dem får man läsa sig till på diplomen som hänger på väggen i gårdsbutiken.

  -Jaja, säger han och tillägger:

   -Det viktigaste är vad kunderna säger. De som ger sig fyra kilometer rakt in i skogen för att ta reda på vad jag har att erbjuda. Deras omdöme är det som är viktigast för mig. När de besvärar sig med att komma hit vill jag att det som de får med sig hem ska smaka gott.

   En yrkeshemlighet avslöjar Dennis plötsligt.

  -För att laxen ska bli god och hålla sig länge är det viktigt att den vakuumförpackas på rätt sätt!

   Hur gör du det?

   -Just det kan jag väl inte berätta, säger han och plirar med sina kluriga ögon.

   -Det är ju en yrkeshemlighet! Men efter det uttalandet kommer snabbt ett tillägg:

   -Det viktigaste är att vakumförpackningen sker så fort som möjligt efter att rökningen är klar. Det gör att laxen blir riktigt saftig och hållbar.

  Laxen vi pratar om kommer från norra Sverige.

  -Jag har provat mig fram med olika leverantörer och jag tycker faktiskt att Norrlandslaxen är godast. Det kan kanske bero på att vattnen än renast där. Det är min teori.

           Privilegierad

   På frågan om lönsamheten i en verksamheten, med det här läget i skogen, svarar Dennis;

  -Jag klarar mig. Det går runt och blir lite över. Det räcker. 

  -Jag kan inte säga att min matbod är ett lågprisvaruhus men jag kan inte sänka priserna och jag vill inte höja dem. Det får helt enkelt vara som det är och jag hoppas på att det fortsätter ”att snurra runt”, säger Dennis och låter förstår att allt inte handlar om penningar och penningarnas värde. Det finns även andra värden i livet och tillvaron.

  -Jag känner mig verkligen privilegierad. Jag får jobba här hemma i lugn och ro med det jag tycker är roligt. Dessutom får jag träffa trevligt folk både här hemma och när jag gör avstickare till olika matmarknader.

   När tid gives och rastlösheten bränner till kommer hammare, såg och mer spik samt skruv fram. Byggnadsutveckling kan man säga.

 Bredvid den lilla gårdsbutiken växer det nu fram en liten butik där det går att köpa lammskinn och lite hemslöjd. Sortimentet kommer att utökas efterhand.

   Nedanför den lilla hemslöjdsboden börjar även ett litet gårdsmuseum ta form. Den innehåller bl a en ”Viktoriavagn” från 1864 och som tillverkades till ett bröllop.

    -Vi har ett skogscafé också, säger Dennis och låter förstå att ett och annat gott bakverk hör till det som kallas ”livets rättigheter”.   

   -Skogscafét är helt och hållet min sambo Ingelas (Bornström) skapelse, säger Dennis med stolthet i rösten.

   Även till det ska vi återkomma. Det blir ”kapitel två” i vår skildring av det goda, levande livet på landet i Östra Kumlan.

    Sannolikt kommer även ”kapitel tre” eftersom verksamheterna på Östra Kumlan hela tiden utvecklas. Det känns i alla fall så eftersom Dennis avskedsreplik är:

   -Jo du, jag tänkte att jag skulle…

Text och foto: Arne Wikström