Kollationering med solosång

2024-06-29

När Rickard skrev till mig och frågade om jag var intresserad av att gå på Kollationering med Opera på Skäret så kände jag mig lite som Pippi Långstrump då hon får frågan om att gå med på cirkus. En Googling senare förstod jag att det handlade om något så spännande som en premiäruppvisning av solister och kör till årets uppsättning av Norma.

Vi hade åkt ut till Skäret lite före utsatt tid i den händelse det skulle vara så att tågen gick och att bommarna vid rälsen var nere. Så var inte fallet utan ganska tidigt var vi på plats. Journalistkåren i form av NA, Radio P4 Örebro, Länsposten, SVT och så vi från Kopparbergarn fanns på plats och efter lite småprat om sommargöromål och Folkets Hus släpptes vi in till Kammarsalen för att få ansikte och röst till respektive roll.

Redan inledningsvis vill jag klargöra att vi på intet sätt är några experter på opera så om någon del ur terminologin inte stämmer är det en redaktionell miss och inte en miss under genomgången.

På plats i Kammarsalen stod ett gäng personer på scenen, det visade sig vara de bakom den konstnärliga produktionen med andra ord de skyldiga till regi, kläder, teknik, körmästare med flera – alla de som kanske inte syns så mycket men som så väl behövs för att det ska bli något alls. När alla presenterats av Alexander Niclasson var det som man brukar säga dags att välkomna upp huvudpersonen. I detta fall solisterna Sonja Šarić och Alina Tkachuk som båda har rollen som Norma. (De har dubbla uppsättningar av solister för att de ska orka och må bra) Trogna besökare på Opera på Skäret och operakännare känner sannolikt igen namnen vilket beror på att Alina var med under förra årets uppsättning av Rigoletto, då i rollen som Gilda. Båda kvinnorna har fenomenala erfarenheter i ryggen med roller, utbildningar och vinster i olika musiktävlingar över hela världen. Men, erfarenheter är en sak, det är när kvinnorna tar ton som det verkligen blir greppbart vilken musikelit som rekryterats till operan.

Även för noviser som undertecknade blir det så väldigt uppenbart hur musikaliskt skickliga och vältränade båda två (och även kören är) är. De står på scenen, inga mikrofoner eller mixerbord så långt ögat når. En konsertpianist var, och så en ensam röst vilka fyller rummet på ett exceptionellt sätt. Jag filmade lite men det här är musik som behöver upplevas, insupas och njutas av under en hel kväll. Det är lätt att låta tankarna vandra till studioinspelningar med möjligheter till omtagningar, autotune och andra tekniska lösningar och med just det i tanken går det som en rysning genom hela kroppen om och om igen av yrkesskickligheten bakom tangenterna i kombination med en perfekt kontroll över rösten. Det är nästan så man kan gråta så vackert det är och det helt utan att jag har en aning om vad musikstycket ens handlar om.

Historien bakom Norma får vi genom Tina Carina Akkayaoch Sven Östberg. Tina har designat kostymer och peruker och Sven står bakom scenografin. Sven beskriver det som att normalt sätt så ligger konflikten i en Opera, eller vilken berättelse som helst kopplad till en tid eller plats. I Norma är det inte så utan konflikten är kopplad till bland annat samhället och en kärleksaffär; något som kan hända när som helst och vart som helst. Händerna var med andra ord väldigt fria vilket gjorde det hela mycket komplext. Resultatet som växt fram är att det hela utspelas ca år 100 efter Kristus. Kläderna är på riktigt Dineymaner imagineerade (imagine + engineered på svengelska) och en del av normen i verket. Tanken är att publiken ska känna och förstå att det var så här kläderna såg ut på den tiden trots att vi inte kan veta exakt hur det såg ut där och då. Sven hymlar inte med att de tagit sig stora konstnärliga friheter där endast fantasin fått sätta gränserna och att inget är historiskt korrekt eller riktigt. En riktigt bra uppsättning är det däremot det kan vi vara så säkra på!

Tina berättar så på ett mycket målande och inspirerande sätt hur skogen inspirerat henne i klädutformningen och hur viktig skogen varit i hennes liv genom uppväxten och nu även i Norma.

När genomgången och presentationen i Kammarsalen var avklarad och applåderna tagit slut var det dags att förflytta sig till stora scenen. Tyvärr får vi inte visa upp bilder från scenen som håller på att byggas upp men den är storslagen och imponerande. Mitt på scenen står ett träd som är 8,5 meter högt och med en bas på ca 2 meter i diameter. Trädet är förstört och ska symbolisera konflikten mellan de som vill förstöra och de som vill rädda trädet. Därför är trädet till stor del brunnet. Detta träd och ett lite mindre träd symboliserar skogen som i sin tur blir en sinnesbild av konflikten mellan människorna. Där människor bråkar är det inte bara människor som kommer i kläm utan även naturen.

Trädet är centralt och det är imponerande. Än mer imponerande blir det när Sven raskt kilar upp i trädet till en liten platå. Som bonus börjar trädet dessutom att snurra detta för att scenen ska kunna varieras och historian på så vis att framskrida. Maskineriet knarrar betänkligt och Sven berättar att detta visar på gammal teknik som man varken kan eller vill förändra, det är en del av vårt konstnärliga arv och bevaransvärt. Precis när han berättat om det åker ett tåg förbi och tydligare än så blir det inte hur nära och samtidigt avlägset vi är allting. Är vi 100 år efter Kristus som i Norma, är vi i en storstad där dessa världsstjärnor kanske förväntas eller är vi i Skäret beläget i Ljusnarsbergs kommun? Sanningen är nog att när vi är vid scenen så är vi en del av allt, både det historiska, världsmusiken och Bergslagens fantastiska natur.

Norma har premiär den 27 juli och spelas till och med 25 augusti 2024. En biljett kostar från strax under 400 kronor och kan köpas antingen från Operans hemsida eller från biljettkontoret. Så får ni frågan om ni vill gå på Opera så säg bara som Pippi Långstrump att ni kan.

Kopparbergarn tackar för att ha fått delta och njuta av Kollationeringen. Jag tror att många av oss som bor i kommunen lätt glömmer bort hur stort och häftigt det är med Opera på Skäret. För mig och många andra så är kanske första minnet av Opera på Skäret en uppsättning där publiken själva stod för stolar. Det var fantastiskt då och det är fantastiskt nu men som det har växt är svårt att greppa om man inte bokar en biljett och avnjuter en föreställning. Det brukar sägas att film är bäst på bio, det kan man diskutera, men jag förstår mer och mer att konstformen Opera ska avnjutas live vid en scen.

Så, om ni får frågan om eller funderar på att gå på Opera; Norma är en vacker uppsättning med otroliga solister. Med dessa rader av Astrid Lindgren avslutar vi detta reportage ”Jag kan gå med på vad som helst”, sa Pippi, ”men om jag kan gå med på surkus vet jag inte, för jag vet inte vad surkus är för nånting. Gör det ont? ” ”Vad du är tokig”, sa Tommy. ”Inte gör det ont! Det är ju skoj, vetja!” Och även om jag inte kan se i framtiden så tror jag som Tommy att Operan blir skoj och ont gör det verkligen inte!

Text och bild: Elias Andersson och Veronica Andersson