En dag i juni
2024-06-27
En dag i juni. Senaste nytt och från anno dazumal. Bildsvep och lite text i vår vackra bygd. Höjdpunkter i Kopparberg på olika sätt. Även en bro över ebb.
Nästan molnfri himmel med en fågel fri och målning av en himla hög byggnad, nämligen Ljusnarsbergs kyrka. Högt i tak invändigt men hur högt tornet är är inte utrett. Omkring 40 meter, kanske.
”Bergslagsbarockens drottning” har den kallats av biskop Mikael Mogren, som är biskop i Västerås stift sedan 2015.
Skrapning, borstning och målning av Ljusnarsbergs kyrka pågår för fullt. Här är det Henrik Härder som är i luften i en Skylift. Färgen har en strykande åtgång. Det är Falu Rödfärg som innehåller pigment från Falu gruvas mineralisering.
Om ni skulle sjunga, vilken låt blir det då?
– Troligen ”Jag ska måla hela världen lilla mamma” sa Henrik med ett skratt.
Ännu en som arbetar på hög nivå. Mats Aronsson har varit här förr och målat. Cirka tio år sedan. Det högsta han har målat är de guldockra luckorna under tornspiran.
Till vänster syns torkad färg, till höger är det nymålat och under är det där penseln skall lägga på det nya.
Före och efter.
Sommarjobbaren Hugo Härder målar med guldockra som är en linoljefärg. Hugo går på Bygg- och anläggningsprogrammet i Lindesberg, så detta är en perfekt praktik.
Vid sjukstugan är det broreparation. Anton Hermansson Björk mäter så att det skall passa perfekt utan vattenpass.
Här är det sågen som gör jobbet så spånet flyger. Samla ihop detta och få ett pussel med en miljon bitar.
– Det passar bra, sa Mikael Karlén.
Nu har vi kommit till ett riktigt lågvattenmärke. Det har ebbat ut i Laxbäcken.
Varför avsluta med ebb när det finns mera? Vi fortsätter uppåt Gruvbacken med en skorsten och en gammal lave i stål.
Samma men från en annan synvinkel. Nu är skorstenen kortare. Man får perspektiv utan att förstå. Det var bara en synpunkt.
Äldre gruvvagn vid portalen.
Välkomna in i tiden från förr. Många stigar att vandra, så trampa på upp och ner. Stanna till vid de olika gruvhålen och läs informationen.
Blågrönt vatten tack vare/på grund av olika mineraler.
TRAMPHJULET
Tramphjulet fungerade här i trakten till mycket sen tid. Det var vid de mindre gruvorna.
Gruvarbetaren Karl-Erik Petterson f. 1855 berättar här på vår dialekt hur det fungerade i praktiken.
”Dä ha ja vuri mä om, dä va hänna ve Gruvrise. Tallgruva hetta ho, dä va grevens, dä va på 1877- 78. Dä va Fredrik Janssa på Konstbacken å ja, som trampa, å Fredrik Nilssa tog emot, va jussom lavkar, å Jan Davidssa va nere i gruva å fata i tönna. Dessimilla va vi nere å börra å bröt. -Dä där hjulet va runt, å stort, å på hjulringen geck då ut klossär på båa siur, som en fack gå å trampa på, å dä va en lestång brevé på marka, the håll sej i. Å lina rulla opp säj på hjulstocken, han va liggande, jussom på ett vatthjul, å fästa ve stockär ifrån marka, ve ändaä. -Lina va dubbel, så när ena burken, (då va små tönnur) geck opp, geck den andra ner. -Vi trampa opp vattne å, mä samma hjul, i e vatt-tunne, dä va te ösa i den, mäen pyts”.
Dags att trappa ner. Känns som tiden har stått still när man vandrat genom historien.
Åter till kyrkan där tiden är en timme efter. Ingen har ruckat uret. Men tids nog kommer soluret i kapp. Nämligen den 27 oktober. Konsten att tillverka solvisare kallas gnomonik.
Foto och text: Bo Kempegård
