Trevligt i bushen

”Så här bölli skogen är långsamt i blann men blir de nånting blir de recktit minsann…”

Så börjar en sång som Parling har gjort till en revy för sextio år sedan, men som fortfarande kan vara aktuell. Det tyckte även några äldre personer som firade att dom passerat de åttio att det skulle vara trevligt att träffas och dra gamla skrönor. Sagt och gjort, med lite hjälp av Pro och lite andra föreningar, kunde meddelas att ALLA var inbjudna till en eftermiddag med underhållning och GRATIS fika och nostalgi till efterrätt. Oj oj vilken kraft ett par lappar och den magiska djungeltelegrafen kan åstadkomma. När dagen D så småningom kom strömmade både halta och lytta och friska personer för att få plats i pörtet. Tänk att få träffa folk som man inte sett på femton tjugo , vilken upplevelse.

Det blev inte sämre av att ibland arrangörerna fanns det två stycken som trakterade en del gamla instrument plus att dom hade också rösten i behåll. Det visade sig att den ene hade vunnit över den dåvarande rockkungen White Bear från Ludvika för sextio år sedan. Och vad tror Ni hände nu då Jo dm drog igång ett långt långt utdrag ur den myckna rockmusikskatten som alla mindes med glädje, medan flinka damer kokade så det rök om det.

Kaffe med duppa och jättebullar följe efter en timmes musik på hög nivå. Vad ner kan man begära. Inte nog med dunderfika, det gick visst åt omkring hundra koppar kaffe. Inte nog med det, pojkarna drog ytterligare en timme med himmelsk musik. Det var med stort motstånd publiken fick ta emot meddelandet att tyvärr var dagen över. Det tog en bra stund innan alla kommit iväg. Ingen hade särskilt bråttom därifrån, men alla var mycket belåtna över dagen. Det var i alla fall ett sextiotal personer. Kanske kan det bli dacapo framöver. Det tycker i alla fall

Text och bilder: Leif i Nittkvarn