Biblioteket i Kopparberg en måndagseftermiddag

2024-02-08

Tystnad råder när man träder in. En del läser läxor och andra löser läxor. De studerar på distans. Går vidare till ett av de inre rummen.
Knackelibang på dörra.
– Vem där, sa ”Lalla”?
– Gissa vem?
Lalla öppnar dörren på glänt.
– Jaså, är det du. Det ante mig. Kom in då.
Kände mig välkommen med frågan:
– Får jag föreviga er?
– Ja, om det blir bra.
 

Tänt vare här, för här det är släkten som är bäst. Eller ska vi släcka ljuset och treva i mörker om släkten är värst? Nej! Släktforskare som löser och tänder ett hopp om att hitta någon långt tillbaka i tiden. Eva Martinsson är djupt koncentrerad och får hjälp av Louise ”Lalla” Fyrner, ”släktforskargurun”.  

Inga-Lill Olsson och Marita Allén rotar i äldre dokument. Just nu är det 1600-talet för bägge.

Gunilla Eliasson hämtar information som är skrivet på skrivmaskin för ett antal år sedan. Hon har hittat information från slutet av 1500-talet. Även en viss gren från 1300-talet.

Här får Ingrid Kempegård benäget bistånd av Lalla.

Tittar på datorskärmen och kan varken läsa eller utläsa vad som står där. Av handstilen att döma så är det ett riktigt detektivjobb för att förstå all text och siffror. Hieroglyfer är det inte utan det är dåtida svenska språket. Hur långt tillbaka har deltagare kommit? 1700-talet verkar vara tämligen enkelt. Sedan är det knepigare. Hur många finns det som ni inte vill veta av? Med eventuella oegentligheter? Lite tok och allvar finns det allt. Men de allra flesta har tydligen goda anförvanter.

Eva Martinsson läser Dk. Eric Olofson eller vad? Klurigt är ett lindrigt ord för detta. Man kan förstå att timmarna rinner iväg med en hiskelig hastighet när allt skall dissekeras. DNA-test är inte något som kan hjälpa till så här långt tillbaka. Eller? Fortsättning följer om två veckor. Hittills har ingen hittat någon rik person som de får ärva en förmögenhet av. Forskningen fortsätter våren ut för hoppet finns fortfarande. 

Text och foto: Bo Kempegård