Fyra dikter av Stig Wikman

2023-06-07

DET ÄR GUDAGOTT.

Vinden smeker mig på kinden när jag sitter utanför

på min trappa där jag sitter när jag inget annat gör

Där är gudagott att vara , solen sina strålar strör

känna av det underbara , och ingenting som stör

Bara sitta där och drömma , minnas sina gamla spår

alla sorger kan jag glömma , på min trapp fälls ingen tår

Det är gudagott att känna , hur mitt hjärta taktfast slår

sen så tar jag fram min penna , och berättar hur jag mår

Foto: Anna-Lena Didić 

NÄR MAMMA DOG.

Det var nånting vackert jag drömde

den där natten då mamma dog

och sorgen jag lite grann glömde

när jag såg att min mamma log

Hon log när hon titta på mej

det barn som hon en gång fött

och då tänkte jag , nej , nej , nej

ifrån mej har hon aldrig dött

Det känns som hon framför mig står

ja , det känns som hon lever igen

hon slet genom livslånga år

sedan for hon till himmelen

Men sorgen jag ändå glömde

när jag såg att hon log emot mej

och det leendet jag sen gömde

i en låda , som tillhör blott mej

SÅ LÄNGE JAG LEVER.

Så länge jag lever och finns på vår jord

ska jag skriva mina bevingade ord

Jag ska skriva om blyga violen

jag ska skriva om förgätmigej

där dom står och ler under solen

och alla orden kommer från mej

Den här kom till nu på eftermiddagen när jag åkte moped till min son i Bringsjöberg . Första versen fick jag i huvudet under ditvägen , och den andra kom på hemvägen . Då stannade jag också och tog fotot som jag tycker passar bra till dikten.

DÄR DET PORLAR FRÅN VATTNET.

Där det porlar från vattnet

där sitter jag

och skriver en dikt en sommardag

Här sår jag nu

mitt hjärtas frö

vid denna underbart vackra sjö

Det skvalpar från vattnet

jag hör dess ström

det känns som en sagolikt vaken dröm

Alla dofter från träden

omkring mig når

och jag känner hur hjärtat sällsamt slår

Foto: Stig Wikman