Föredrag om Kata Dalström

14-10-18

Kata Dalström – en megakändis under sin livstid, men kanske lite bortglömd idag?

Knappast, i varje fall inte i våra trakter, det märktes inte minst på att kommunbiblioteket var fullsatt under torsdagskvällen, då Gunnela Björk berättade om Kata där.

Gunnela berättade att hon blivit intresserad av Kata Dalström under sitt arbete med en almanacka om kvinnor, och att hon fortsatte att forska fram fakta kring henne för att få underlag för en biografi.
Hon tackade också Håkan Mossberg som under en hel dag guidat henne genom ”Kataland” som hon kallade det. (Kanske skulle det namnet ha funnits med som alternativ i namnfrågan i samband med valet. Red. Anm.)

Kata Dalström levde mellan 1858 och 1923 och när hon dog fördes hon till Norra begravningsplatsen i Stockholm, följd av en procession som utgick från Folkets Hus. Trots ett rejält busväder med storm och blötsnö deltog  6-8000 personer och tre musikkårer i följet.
Vem var då denna kvinna, och hur såg hennes barndom och ungdom ut? Hur blev hon den hon var?
Dessa frågor, och andra, försökte Gunnela Björk att besvara i sitt föredrag.

Kata Dalström föddes i Småland på en plats som heter Emtöholm, men flyttade som fyraåring till Ljusnarsberg, där fadern, den berömde metallurgen Johan Oscar Carlberg, sedan några år var disponent vid Kaveltorps Kopparverk.
Kata Dalström själv beskrev senare sin tid i Kaveltorp som en katastrof, framför allt för den dåliga miljö, som då rådde där.

På 1860-talet sjönk lönsamheten och Carlberg skylldes för det dåliga resultatet. Han avskedades men inledde en 11-årig process om detta. Samtidigt inledde han då byggandet av sin verksamhet i Bångbro och den stod färdig för drift 1868, samma år som familjen flyttade till den så kallade Gröna Villan (som numera bebos av familjen Prinselaar). Senare flyttade familjen till  den så kallade professorsgården, men den revs på 1970-talet.

När civilngenjören Gustav Dalström kom till Bångbro för att bygga järnvägen mellan Bånghammar och Kloten, fick han bo i två rum på professorsgården och där blev han kär i den 13 år yngre Kata, som sedan blev hans fru. De gifte sig 1878.

Paret flyttade senare till Stockholm, där hon anslöt sig till Allmänna Kvinnoklubben, vilken senare anslöt sig till Socialdemokraterna, där Kata blev upptagen i styrelsen.
Efter ryska revolutionen var hon även med och startade Sveriges Kommunistiska Parti, men efter ett besök i Ryssland blev hon blev hon betraktad som persona non grata, dvs icke önskvärd person. Det berodde på att hon vid den tiden också var övertygad buddhist, medan all religion var förbjuden i Ryssland.

Som avslutning på en mycket intressant föreläsning berättade  Gunnela Björk att många uppgifter lämnats av Birgitta Dalström, ett av Katas barnbarn, som fortfarande är i livet.

Text och foto: Sture Ekmark