Kameler

2022-01-09

Kameler??? – ja, dromedarer då, fast de är i alla fall kameldjur!  Men vad har de i Kopparbergarn att göra? 

Ingenting egentligen, annat än som ren utfyllnad. Alltså, har man ingenting annat att skriva om, så kan man ju alltid skriva om kameler (eller dromedarer då, om det nu ska vara så noga).

Kameldjur kan vara ena riktiga lustigkurrar, som gärna berättar bisarra historier för varandra, och oftast handlar det om oss människor, som den här till exempel:

En gammal man ägde sjutton kameler och tre söner, och när han nu låg på sitt yttersta, kallade han till sig sönerna för att fördela arvet mellan dem.
Du Ali som är äldst, ska ha hälften av kamelerna, sa den gamle, och du Akbar ska ha en tredjedel, men du, lille Ahmed får bara en niondel av kamelerna. Så slöt han ögonen och var tyst en stund innan han mumlade fram ett tillägg. Ni får inte slakta någon kamel, och ni får inte sälja någon, var gamlingens sista ord.

Hälften av 17 kameler, det går ju inte, utbrast Ali och de båda andra var lika bestörta när det gällde deras respektive lott. Efter en hel del diskussioner enades de till sist om att fråga en vis man om råd.

Jag har bara en kamel, sa den vise mannen, men ni kan få låna den av mig medan ni delar upp avet, så kan ni lämna tillbaka den sedan.

De tre arvtagarna tittade klentroget på varandra, men ledde i alla fall hem den lånade kamelen och släppte in den i inhägnaden med de andra.

Nu var det plötsligt 18 kameler, och delningen tedde sig plötsligt enkel. Hälften av kamelerna blev nio, tredjedelen blev sex och niondelen blev två! Men 9 + 6 + 2 = 17 så alla var nöjda 0ch ändå blev det en kamel över. Fast den hade de ju bara till låns, så nu var det dags att lämna den åter till ägaren, den vise mannen, som också han blev nöjd och belåten.

Textens ursprung okänt

Bilderna är gratisbilder från nätet