Plats på scen för Adolf, Dan Anderssons far.

2021-08-11

Sensommarkväll i Folkets Trädgård. Vid femtiden fylldes trädgården med förväntansfulla besökare.

God smörgåsar från caféet i Kopparberg avnjöts tillsammans med kaffe och god kaka.

Klocka 6 var det dags för kvällens gäst att inta scenen. Adolf Andersson född 1850. Ikväll fick hans barnbarnsbarn, Maria Sedell, representera honom. Till sin hjälp hade hon hans dagböcker. De har funnits på Faluns stadsbibliotek men inte varit tillgängliga förrän 100 år efter Adolfs död. Det regleras av en lag som skyddar integriteten.
Kopparbergarns skribent hade stora förväntningar till kvällens berättare, Maria Sedell. Jag har hört henne en gång tidigare och fängslades då av hennes otrolig förmåga att få publiken med sig. Dessa förväntningar kom inte på skam. Det blev en mycket underhållande och tänkvärd berättelse med morfarsfar som huvudperson.

Vid sin sida hade Maria Livet Nord. Hon spelade på 5 strängad kvinton, en sort fiol. Hennes musik harmonierade på ett mycket fint sätt till Marias berättande. Det är en stor konst att framföra musik som förstärker en berättelse.

Publiken fick följa Adolf genom ett mycket strävsamt liv. Höjdpunkten blev när han fick möjlighet att börja skolan. Det blev inte riktigt som han tänkt sig då läraren inte var så kunnig. Tyngdpunkten var att lära sig katekes och bibliskan utantill. Adolf ville lära sig geografi och matematik. När han sedan själv blev lärare upptäckte han att hans kunskaper inte var så stora. Han gifte sig så småningom med Augusta och de fick 6 barn tillsammans. Både var folkskollärare i Skattlösberg.

Hans dagböcker beskrev också vardagslivet med de övernaturliga händelser och väsen som fanns. Publiken var förundrad över alla fantastiska under som trollkarlarna kunde åstadkomma. Men det handlade också om de som straffades på olika sätt. Dessa händelser står skrivna av Adolf Andersson i hans dagböcker och måste därför vara sanna.
Ett par exempel. En man såg att en pojke stal en rova i hans land. Mannen ”ställde” pojken så han blev stående med rova i handen ända tills mannen släppte honom. Stämma blod var vanligt. På en gård skulle man sticka en gris för avlivning men det kom inte en droppe blod utan man fick ta till klubban istället. Efteråt upptäcktes att det gått en man förbi som kunde stämma blod. Han fick en tillsägelse att han skulle vakta sig över vad han tänkte. Djuren skyddades med stål över dörren för att de inte skulle råka ut för illasinnade varelser.

Publiken satt andlöst lyssnande till Marias berättelser.

Stolen som Maria satt på, när Livet spelade, var inte vilken stol vilken som helst. Den hade Dan Andersson gjort till sin far.
En timme går väldigt fort ibland och det gjorde den ikväll. Maria avslutade med Dan Andersson dikt ”Laolands uggla”.

Det var dags för en lång och varm applåd till Maria Sedell och Livet Nord.

Kopparbergarns skribent fick ett samtal med Maria efter framträdandet. Hon berättade vilken skatt som legat dold på Falu Stadsbiblotek under många årtionden. Det blev stort att få läsa Adolfs egna ord.

Maria presenterade skribenten för Fredd Holm som satt i publiken. Han har digitaliserat Adolfs Andersson dagböcker. Det är inte så lätt att tyda handskrift från 1800-talet. Fredd är släktforskare och mycket intresserad av det finska arvet och seder i Finnmarken. Han berättade att det fortfarande finns bebyggelse kvar som visar hur man bodde och levde för 100-talet år sedan. Det blev ett mycket intressant samtal.

Avslutar med ett foto på kvällens huvudpersoner. Tack för en sagolik kväll.

PS: Det var en härlig känsla att få se dessa två med sitt budskap från förr framför dagens graffiti.

Text: Thyra Lundell Foto: Bengt Lundell