Promenad som gav ny kunskap.
2020-10-01
Onsdag. Septembersolen sken från klarblå himmel. En skogspromenad hägrade.
Tog bilen till Älvgrensbron nordväst om Ställdalen,
När vi klev ur bilen blev vi varse att vi inte var ensamma, det hördes röster
På andra sidan bron stod det en bil från Länsstyrelsen i Örebro.
Från bron såg vi två män långt nere efter Hörksälven. De ropade att de var från länsstyrelsen men eftersom vi insåg att vi kände varandra kom en av dem upp till oss och pratade. Det var Daniel Bergdal, vattenvårdshandläggare.
Deras huvudsakliga uppgift var att inventera förekomsten av flodpärlmussla som för några år sedan var vanlig i Hörksälven. Nu är den tyvärr inte så längre det kan man förstå när man såg flödet av vatten det var mycket lite.
Daniel och hans arbetskamrat Mikael Nyberg hade hittat några levande musslor men också flera döda. Vi fick veta att musslor kan gräva ner sig i dyn med en ”fot” och kan då överleva utan rinnande vatten någon månad. Värst har musslorna det på vintern när det är fruset om dom inte kan gräva ner sig och det inte finns tillräckligt med vatten.
Daniel återgick till sitt arbete och vi fortsatte vår promenad mot norr. Solen försvann men det var fortfarande varmt i luften. Vackra mörkröda lingon lockad till smakprov. Bengt och jag njöt av de vackra höstfärgerna.
Åter ner vid Älvgrensbron träffade vi Daniel och Mikael vid deras bil. De hade beslutat sig för att testa Kumlaälven om det fanns några intressanta innevånare där.
Daniel höll på att byta batterier i en rätt stor apparat, ca 15 kg, att bära på ryggen. Med hjälp av den, som gav korta elstötar, kunde man för en kort stund få fiskarna medvetslösa och lätt ta hand om dem.
Den här metoden var mycket skonsam för fisken. Förr gav man elstötar som avlivade men nu gick det att släpp tillbaka dem i sitt rätt element igen.
Bengt och jag fick möjlighet att följa deras arbete i Kumlaälv. Från bron såg vi dem systematiskt arbeta sig uppåt.
Mikael med apparaten på ryggen och Daniel med ett protokoll och en hink i handen. Daniel signalerade att de hittat en kräfta.
Väl uppe hos oss visade det sig att i hinken fanns en stor och en liten kräfta samt en mycket liten gädda som alla snart skulle återfå sin frihet. De hade också räknat en hel del stensimpor, elritskor och nejonögon. Förhoppningen att hitta bäcköring infriades inte. Den är en av levnadsvillkoren för flodpärlamusslan.
Daniel och Mikael har en lite annorlunda arbetsmiljö. På fötterna har de vanliga kängor som blir vattenfyllda. Det är ju viktigt att ha stadigt på fötterna det är halt på botten. Som skydd mot vätan har de vadarbyxor. Skribenten undra om de halkade och blev blöta någon gång. Mikael sa att visst hände det men han fick skärpa sig när han hade den dyrbara apparaten på ryggen. Han trodde inte arbetsgivaren skulle bli så glad om han dränkte den.
Nu tackade vi för oss. Mikael och Daniel fortsatt en bit till efter Kumlaälv.
Så här kan det gå till när en timmes promenad blev 2 timmar och dessutom en massa nya kunskaper på det. Daniel och Mikael gav oss en annorlunda eftermiddag och vi hoppas att de får se bäcköringen så småningom.
Jag vill avsluta med en personlig reflektion till reportaget. Även om jag nu är beroende av rullator för att förflytta mig längre sträckor har jag möjligheter att få uppleva nya saker. Det är klart att några promenader i skogsterräng blir det inte men det händer saker även där det är lätt att ta mig fram.
Text: Thyra Lundell Foto: Bengt Lundell
