Tre dikter av Stig Wikman

2020-07-12

JAG GÅR VIDARE.

Jag går vidare , och vänder aldrig om
till det liv , var ifrån jag en gång kom
där fanns inget , att glädja sig utav
blott det mörka , och en allt för tidig grav

Nu har jag funnit , någonting att leva för
något vackert , där som rosor aldrig dör
jag har fyllts utav lust och harmoni
blott det ljusa , där jag skapar poesi

Och jag lever , kvar på denna sköna jord
skriver dikter , med små känslosamma ord
i mina sinnen , brinner nu ett litet ljus
med fagra minnen , ifrån bäckens tysta brus

Aldrig mera , ska mitt hjärta kännas tungt
invid bäcken , ska jag somna tryggt och lugnt
jag ska drömma , om en bro till himmelen
jag ska glömma , hur det var för längesen

Ännu finns det , några år att glädjas åt
inga sorger , som ska tvinga mig till gråt
Jag går vidare , och jag skriver poesi
stolt och nykter , ska jag fortsätta förbli

STIG.WIKMAN.

EN SAMLING ORD OM VÅR RUNDA JORD.

Timmar av ljus , timmar av mörker
tiden går ständigt förbi
Stunder av lycka , stunder av sorger
och drömmarna en utopi
Innerlighet , på vår runda planet
när solen lyser mot oss
Magiska nätter , med månens sken
och tusentals stjärnebloss

Blomsterprakt , en ljuv bukett
med rosor eldigt röda
Nåt vackrare jag aldrig sett
för evigt ska dom glöda
Skogens dröm , med gran och tall
och doften utav kåda
Öppet hav , med vågors svall
helt underbart att skåda

En samling ord , om vår natur
som jag har präntat här
Förtrollande , att finnas till
i denna atmosfär
Mörkret kommer , sol går ner
nattens tystnad rår
Somnar snart , och ömt jag ber
att skönt jag drömma får

STIG.WIKMAN.

EN BUKETT TILL MOR.

Nu knallar livet på , och ger mig energi
under himlens blå , blir jag fylld av harmoni
Jag går ut på ängen , där vildblommorna gror
som liten pojk man tog dom och gav dom sen till mor

Minnen ifrån förr , när vi var små barn
minnen som jag sparat , något glömt av tidens garn
Men ängen finns , och blommor finns
en drömbild som i hjärtat i evighet jag minns

Om tiden kunde stanna , just i detta ögonblick
när jag var åtta år , så jag allt tillbaka fick
Drömmarna man hade , tills man skulle bli stor
och när jag buketten lade , på byrån till min mor

Men med åren så har åldern , tagit ut sin fulla rätt
och snart tar livet slut , och jag har väl sett mig mätt
På blommorna på ängen , men kanske , kanske sen
jag plockar en bukett till min mor i himmelen

STIG.WIKMAN.