PRO i kontakt med det förflutna

2020-02-25

Glenn Miller, smaka på den. Det liksom lossnar långt bak i huvudet. Är det verkligen sant? Skall vi verkligen få höra de gamla godingarna live? Jo tydligen, eftersom bussen fylldes med pensionärer som verkligen har god musikalisk smak.

Det var som ett dagis, alla stormade in och tog plats en timme före innan musikerna hade bytt till de fina scenkläder som prydde de mycket proffsiga gäng, som likt Svenska Akademin hade aderton stolar att sitta på.

Salen i nya Folkets Hus i Ludvika fylldes sedan snabbt till sista plats. Det var mäktigt när alla drog in luft och pressade ut den genom diverse mässingsrör som trumpeter, olika saxofoner, dragbasuner, fagotter, ackompanjerade av gitarr, ståbas, piano och en som i andra akten gick bärsärkagång på sitt trumset. Att det höll var en gåta. Det trumsolot gick inte av för hackor. Det gjorde inte de andra melodierna heller.

Plötsligt dök en Marilyn Momroelik uppenbarelse fram och fyllde i gamla slagdängor lika bra som alla före henne gjort.

Tiden gick fort och man kunde drömma sig bakåt med Moonlight Serenade, In the Mood med flera när orkestern tog en mycket välbehövlig paus.

Vi hade det också förspänt med dukat bord, kaffe och smörgås. Under fikat sågs en av deltagarna lalla runt med en äldre dam som inte riktigt visste var hon var, men hon visste att det var gammal musik. Det var i alla fall vad han sa, och var han lämnade henne det vete tusan. Nämnas kan, att på Ålandsresan tappade han kvar en äldre dam på båten medan bussarna var på väg hem. Den här gången intygades att han hade rätt dam med sig vid avstigningen.

Andra akten var nästan bättre med massor av örongodis, Stardust och en massa Glenn Millermusik. Att det blev tre extranummer var bara bonus, men allt måste tyvärr ha ett slut, så även detta. Lätt nynnande på gamla schlagers var vi snart på hemmaplan efter en oförglömlig afton av njutning.

Text: Glenn Millerfantast Leif i Nittkvarn
Foto: Bengan