Kantelekonsert i Tingshuset

2018-12-11
Ytterligare en högtidsstund i Tingshuset. Ett 30-tal åhörare tog plats i den vackra salen.

Helena Tuupanen-Häggström med dotter Sandra Häggström spelade på Kantele, det finska nationalinstrumentet.
Ljusnarsbergs Kammarmusikförenings ordförande Thomas Lundqvist hälsade välkommen. Tog sedan upp sin telefon och sade att han skulle stänga av den. Skribenten tror att det inte var någon som förstod vinken.

Helena och Sandra började med att spela på den stora kontrakantelen. En mjuk och spröd ton med mycket vemod intog Tingshuset.

Helena spelade sedan ”Brudvals”. Den minner om krigsåren.
Helena hade byggt sin lilla kantele själv. Sandra läste ett stycke ur Kalevala. Sedan spelade Helena och Sandra en tonsatt dikt ur Kalevala. Kalevala är det finska och karelskt nationaleposet.

Sandra berättade hur kantelen kom till. Det berättas i Kalevala. Tre hjältar var på väg i en eka utför en fors. Plötsligt fastnade de på något under vattenyta. De hade fastnat på en jättegädda. Efter att ha huggit av huvudet på den drog de upp den på land. Av skrovet gjorde de den första kantelen.

Helena berättade om kantelens stora vikt i Finland. Varje skola har en kantela så alla som vill skall kunna lära sig spela. Från början var det den musikaliska tolkning av Kalevala och finsk folkmusik som framfördes. Numera komponeras modern musik för instrumentet. Åhörarna fick en fantastisk upplevelse när Helena och Sandra spelade ett stycke som var skrivet för altfiol som Sandra spelade på cello.

Sandra låter oss höra att det går att spela musik skriven för harpa på kantelen. Blundrar man så hörde man harpomusik så nära ligger instrumenten varandra fastän de är så olika.

Thomas Lundqvist fick också visa att han kunde spela på en birbyne.

Instrument som från början varit ett vasstrå som utvecklats till ett mer sofistikerat instrument.
Helena berättade att på stranden till sjön Ladoga fanns två kloster. Deras klockor hördes över hela Ladoga. Melodin som hon och Sandra sedan spelade skulle påminna om dessa klockar och det gjorde de verkligen. Mycket njutbart.
När konserten var avslutad ville inte applåderna slut. Så vi fick ett extranummer. Det blev en vårvisa från Karelen. Det var så vackert att Helena och Sandra applåderas in en gång till och spelade då en finsk spelmansvals.
En mycket fin musikstund var över.

Åhörarna fick också lära sig något om finsk kultur.
En minnesvärd eftermiddag var över. 

De avtackades med blommor av Kerstin Nyvall och av Thomas Lundqvist fick de ”en fin utmärkelse” en medalj som gick att äta.

Kopparbergarn fick ett samtal med Sandra efter konserten. På den stora Kantelen kan man dämpa ljudet och byta tonart. En Kantele kan ha mellan 5 – 40 strängar. Hon berättade också att eftersom det är ett stränginstrument kan man spela musik som är skriven för piano. Tittar man under locket som dämpar ljudet ser det precis ut som under locket på ett piano.

Thomas Lundkvist inbjöd intresserade till ett möte om kammarmusikföreningens fortsättning nästa år. Vid kaffebordet dryftades möjligheten till en fortsättning av föreningen. Thomas Lundqvist, ordförande och Birgit Westmar, sekreterare samt Bengt Johansson, vice ordförande ställer inte upp för omval. Thomas har varit ordförande i 3 år. Han och Birgit bor i Spannarboda det är lång väg att åka. Kammarmusikföreningen har under åren gjort att fantastiskt jobb med att få högklassisk musik till Kopparberg. Förhoppning är att det finns någon i Kopparberg med omnejd som skulle kunna tänka sig att ta plats i styrelsen för Ljusnarsbergs Kammarmusikförening. Tomas kommer att vara kvar i föreningen och han lovar att bli mentor till styrelsen.

Text: Thyra Lundell Foto: Bengt Lundell