Berättarkväll på Källmans cafe’

2018-07-27
Ingela Bornström och Ställbergs gruvor inbjöd till berättarkväll på Källmans cafe’ i onsdags.

När publik och berättare började anlända vid 18-tiden var det fortfarande ca 30 grader varmt men gårdstunet kunde erbjuda skugga till dem som ville det. Inomhus serverade Ingela gästerna diverse ät- och drickbart.

Straxt efter kl. 19 hälsade Karl Oskar Sjögren från Ställbergs Gruvor alla välkomna.
Ingela började kvällen med att berätta om varför hon kom till Ö Kumlan och hur hon öppnade Källmans cafe’. Hon berättade också lite om byn. I publiken fanns det några som kunde fylla i Ingelas berättelse.
Jan Liljeroth berättade om ett möte i Alaska som visade på hur otroligt liten världen är. Hans svärfar Paul Rohde hade varit med Jan Hedberg på en av hans skogsresor och bl.a. besökt en lite by i Alaska. På en bar där serverade en blond och blåögd flicka. Hon fick frågan om hon härstammade från Skandinavien och det gjorde hon. Men hon visste inte varifrån. Efter några SMS:s visste hon att hon hade sitt ursprung i Sverige, Kopparberg och byn Östra Kumlan. Den här berättelsen fick Jan Liljeroth på onsdag förmiddag så det var nära att han inte hade kunnat berätta den för oss på kvällen.

Gunilla Eliasson berättade att hennes mormor härstammade från Källmans där hennes föräldrar drev ett jordbruk. På Klysmålningarna uppe i Ställbergs gruvas matsal finns mormoderns äldsta systers man, klensmeden, avbildad.
Så det finns ett ”släktskap” mellan Källmans cafe’ och Ställbergs gruvor. Hon visade ett kort med interiör inifrån Källmans hus från den tiden när hennes morföräldrar bodde där.

Så var det Ingelas tur att berätta om egna tankar en försommarkväll. Utgångspunkten var Dan Anderssons ord ”Det var om aftonen som sommaren flög rätt in i min famn”. Det var mycket stämningsfullt.

Jonas Gren gav åhörarna smakprov från hans nästa bok ”Dälden där dom blomma”. Dikterna handlar om naturens skiftningar. Han bor delvis i Hörken så mycket därifrån har gett inspiration. Jonas är en av dem som man träffar när man besöker Ställbergs gruvor. Att dikterna berörde fick han genast gehör för då publiken hade många kommentarer.

Kopparbergarns fotograf Bengt Lundell berättade om sina kunskaper och relation till smålom. Han har en utställning på sina bilder i Källmans hus t.o.m söndag. Det är mest fåglar eftersom det är ett stort intresse som han har.

En kort paus gjordes för att publiken skulle ha möjlighet att fylla på vätskebehov och avsmaka Ingelas bakverk. Några passade på att se fotoutställningen och loppiset.

När pausen var över återsamlades publiken. Nu hade dagens hetta övergått till en vacker och lagom varm sommarkväll. Mygg och knott höll sig borta. Någon enstaka geting vill gärna smaka av det söta på faten.

Yvonne Sjögren berättade under rubrik ”Den långa, långa vägen hit”. Hon började med att porträttera sin mamma. Hon var född norska. Som 17-åring värvades hon till gränslots. Tyskarna hade ockuperat Norge och befolkningen som kämpade emot ockupanterna var i behov av att fly till Sverige. Hennes uppgift var att guida den bästa vägen över gränsen. Hon blev själv förrådd och fick fly över till Sverige. Efter många turer kom hon till Karlskoga. Hon mötte en man som blev Yvonnes far. Yvonne och hennes man flyttade till Skrekarhyttan. Hela familjen facinerades av gruvnäringen. En dag ringde sönerna och sa att de hittat en gruva. Det var Ställbergs gruva och nu var hon här.

Minna Roselli informerade om olika projekt som den nybildade turistföreningen ansökt medel till. Man vill samordna verksamheter så turisterna kan få en variation och ändå samlat utbud av upplevelser. Hon menade att vi som bor här måste själva ta tag i vår framtid.

Kopparbergarns skribent berättade kort om sina svärföräldras vardag nere vid Urmakartorp som ligger i norr ända av Kummelsjön. De hade ett litet jordbruk. Svärfadern arbetade också i Ställbergs gruva. Det var ett liv fyllt av tungt arbete men också ett rikt socialt liv. Det fanns ingen väg till Urmakartorp på den tiden så det var att använda apostlahästarna eller ro sjövägen när man skulle någonstans.

Jonas Gren gjorde en reflektion kring klimatförändringarna och hur vi människor hanterar det. Han menade att vi lever i människornas tid och har svårt att se helheten kring oss.

Roger Karlson framförde en slagdänga om en man som föll ner i en mila. Det burleska innehållet var både humoristiskt, sorgligt och tänkvärt.

Programmet avslutades med att Leif Nilsson sjöng tre visor av Nils Parling. Finnbäckslars visa är väl den mest sjunga. Men vi fick också höra ”Valborgsmässobalen” och ” En visa om ett surströmmingskalas”. Det blev en fin avslutning på kvällen.

Sara Parkman talade för ett besök vid Ställberg gruvor 3-4 augusti. Då framförs ett nyskrivet körverk ” Ställbergsången” av henne och Xenia Kriisin. Sångare, musiker och solister, sammanlagt cirka 40 personer, kommer att deltaga.

Karl Oskar berättade också om ett arrangemang den 9-11 augusti med rubriken ”Att återfå det levande”. Tre dagar som sätter samtidens frågor i centrum.

Skymmningen började sänka sig över Källmans cafe’. Kvällen var ljum och man njöt av att få uppleva en fin kväll fylld av människors upplevelser och tankegångar. Sakta promenerade Kopparbergarn till bilen.

Text:Thyra Lundell  Foto: Bengt Lundell