Odlare fick nya ideer på Rikkenstorp

2018-07-11

I söndags besökte Ljusnarsbergs Trädgårdsförening Rikkenstorp. Drygt 20-talet medlemmar åkte genom den vackra naturen och i strålande solsken ut i finnmarken.

Joel och Maria hälsade oss välkomna och berättade kort Rikkenstorps historia. Första bosättare var svedjefinnar och kom dit år 1607. Sedan har det varit bebott utom fyra år i mitten på 1900-talet. I slutet på 1600-talet var det slut med svejandet då all ved behövdes till hyttorna. Vid den tiden ökade boskapens antal mycket.
1972 upptäckte Nils Holmdal den då obebodda finngården. Efter något var han ensam ägare till gården. Sedan kom även Helene. De började odla grönsaker.

Nu är det sonen Joel som tillsammans med sambon Maria som sköter den delen.

De driver ett andelsjordbruk. Det innebär att ett antal personer köper, för närvarande 20 stycken, andelar i grönsaksodlingen. I utbyte får de en kasse med 6-7 grönsaker i veckan från i mitten på juni och fram till nyår. Andelsägaren får ett kompendium som ger råd hur man förvarar grönsakerna. Det som skall levereras i slutet på året förvaras i gårdens jordkällare. Fördelen med den här uppgörelsen är att Joel och Maria får in kapital i början på året när alla investeringar skall göras. Just nu har de hjälp av en fransyska och en tyska som har kommit som volontärer men som trivts så bra att de stannat kvar. Det jobbar också 3 volontärer på gården.

Det var imponerande att höra hur de planerade sina odlingar. Alla odlingsbäddarna var lika stora det innebär att de vet exakt hur många plantor de behöver driva fram, Växtföljden, antal år innan växten är tillbaka i samma bädd, är 7 år. Alla frön är ekologiska. Ingen konstgödsel används.

Bearbetningen av jorden sköts med handredskap.

Förutom vanlig växter odlades finnärten. Den hade en mild smak och var mycket mjäll. Trevlig smakupplevelse

Innan en ny odlingssäsong börja gör man en en utvärdering tillsammans med konsumenten för att se om det är någon grönska som är är mer eller mindre populära och ändras i mängd.

Växthuset fungerar som hönshus under vintern vilket innebär att det gödslas naturligt.
På sommaren flyttar hönsen ut och tomater och gurka kommer in.

I växthuset odlades en böna som heter cobraböna. En mycket stor och rikgivande sort.

Den torra sommaren har också påverkat odlingarna på Rikkenstorp. Som tur är har dom Laupitjärnen nedför gården där de kan hämta vatten i en stor tank som sedan via droppslangar fördelas till grödorna.

Miljötänket är stort på Rikkenstorp. En stor solcellsanläggning finns på uthustaket. Joel har en app på telefonen så han kan läsa av hur mycket el som anläggningen levererar.

Efter att fått ta del av deras goda råd och odlarmödor var det dags för fikapaus. Det var många funderingar kring odling av grönsaker som diskuterades.
Helene bjöd på fermenterad rabarbersaft. Mycket frisk smak. Rabarberkaka till kaffe var gott.
Kopparbergarn avslutade besöket på gårdsmuseet. Nils har lagt ner ett stort arbete på att skildra finnmarkens byar och dess innevånare. En skildring om Dan Anderssons farmor visade hur lite en del människor var värda i mitten på 1800-talet. Men hon var en handlingskraftig kvinna som dessutom kunde läsa och skriva så hon stred tappert mot överheten.

Vi beundrade nytillskottet på gården, kalven Ture.

Så åkte vi mot tätare bebyggelse igen. Tänkte faktiskt skriva mot civilisationen men ångrade mig då jag kände att de som lever sitt liv på Rikkenstorp är närmare ett civiliserat liv än många av oss andra som springer runt i ekorrhjulet.

Text: Thyra Lundell Foto: Bengt Lundell