PRO reser mot utlandet

18-05-27

Nu har PRO Ljusnarsberg blivit internationella. Resekommitten lyckades samla ihop en full buss och några till, som tyvärr var för sena att anmäla sig och därför fick stanna hemma. Men kom igen – det blir fler resor var så säkra. Och som vanligt inte ett moln på himlen, varmt och skönt.

Den här resan började på måndag förmiddag, när alla vaknat till ordentligt. Ja kanske inte alla. Någon tog fel på avgångsort, några på avgångsdag, men vi fixade till det, så vi kunde glatt dra mot öster där Rocklunda hockeylada väntade med kaffe och macka eftersom det skulle dröja en bra stund, innan gourmanderna skulle få sitt lystmäte uppfyllt.

Vägen dit fördrevs med ett lotteri och en frågesport på papper, där Christer tagit fram olika intryck från tiden som turistchaufför i Helsingfor,s eftersom det var dit vår resa var på väg. Nu var de sjutton frågorna alldeles för svåra för mig, men det var ändock tre stolsgrannar som klämde till med fjorton rätt och som belönades liksom de som vunnit i det vanliga lotteriet.

Det dröjde inte förrän vi kom in i kaoset i kungliga huvudstaden. Till slut nådde vi hamnen där den röda Mariella väntade på att sluka trånande turister.

Medan chauffören ordnade med papper och biljetter, gick en vädjan ut i högtalarna om att stanna utanför bussen för gruppfoto, men det var som man säger att tala för döva öron. En del trodde kanske, att vi var försenade och att dom inte skulle hinna med – vad vet jag. I vilket fall som helst kom alla ombord samtidigt och kunde inrätta sig i hytterna.

Det var nästan lite kusligt, att stänga in sig i ett litet kyffe utan fönster och en motor dunkandes under fötterna. Jag förstår dom som får fobi av sånt. Någon sa att lite fanns Estonia i tankarna. Sen finns det olika sätt att koppla bort sådana tankar.

Som tur var väntade en kvällsbuffé som måste ha tillfredsställt de flesta smaker. Jag tror att alla hittade nåt som passade Gemytligt sorl under de två timmar vi hade tillgång till restaurangen. Även framemot kaffet, när den jättestora kaninen kom för att roa barnen, kunde också vi känna oss som barn på nytt.

Natten var ung och ingenting kunde stoppa vissa spänstiga personer från att kolla över alla attraktioner som fanns ombord med snudd på att missa frukosten, men roligt tycktes dom ha haft. Och det var väl lite av detta som var meningen med resan. Ingen rast, ingen ro.

När alla fyllt på depåerna, väntade en guide och en buss utanför terminalen, för visa det bästa av Helsingfors komprimerat till ett par timmar.

Det blev en färd, som efter lite trixande på smala gator, förde oss till den mäktiga Uspenski Cathedral, som var magnifik i all sin prakt. Nån predikan hanns inte med, bussen rullade vidare. Jag har alltid funderat var Mumintrollen bodde, men nu har jag sett parken där dom föddes och fönstret där Tove satt och fantiserade.

En massa statyer och sevärdheter passerade revy, vid en bensträckare i Sibelius park. De fantastiska kvinnorna, som skurade mattor, skymtade förbi plus mycket annat innan vi var tillbaka på båten.

Vips var det kvällsbuffé igen och vikten ökade med nåt kilo. Men gott var det.

Ännu en kväll förflöt i samma stil som föregående med skratt och glam innan vi kom in i skärgården på färden in mot Stockholm.

Utsikten och vädret visade sig från sin bästa sida. Stockholms skärgård är mycket fin med alla öar och skär.

En kaosartad kö med människor, som skulle av först till varje pris, blockerade utgången. Där fanns det gott om stress. men vi kom ut till vår väntande buss utan missöden och fick en liten guidad tur ut ur huvudstaden.

Efter underhållning av Christer och Christer gjorde en bensträckare sig påmind och bussen svängde både in i och till Rondellen för en fika.

Efter detta var det bara en transportsträcka innan Kopparberg dök upp och avlastning kunde ske av både passagerare och gods och äventyret var över. Det är mycket som inte framkommit här, men alla Ni som inte ville följa med kan gott vara lite avundsjuka.

Följ med nästa gång vet jag. Alla är välkommen att deltaga

Kom ihåg Malung och Skinnarspelen den 23 juni! Några platser finns kvar. Dessutom kommer det att bli en gratisresa som tack för stödet vi får.
Resenär text och delvis fotograf Leif i Nittkvarn
Behjälplig fotgraf Kimmo Kuissmin

Många fler bilder från resan: