Smålommarnas återkomst.

2018-05-01
Söndagen den 29 april.
Efter den snörika vintern vågar jag åka bil på den under vintern oplogade skogsvägen. Isen på småtjärnarna hoppas jag är borta och mina förväntningar är stora att smålommarna återkommit från sina övervintringar ute till havs. När jag kliver ur bilen möts jag av ett intensivt orrkuttrande från söder. Morgontemperaturen är kring nollan och solen tränger genom morgondiset. Hänger på mig ryggsäcken och inleder årets första vandring till lomtjärnen.

Efter en halvtimmes vandring ser jag framför mig tjärnens mörka vattenyta. Något bryter vattenspegeln. Aj aj! I min iver har jag glöm kikaren kvar i bilen. Tar mig fram till min vanliga sittplats. Plockar fram den tunga kameran ur ryggsäcken. Fäster den på enbensstativet och genom teleobjektivet spanar jag av omgivningen.
På tjärnens norra kant står två kanadagäss. Ett knippar dyker efter mat vid västra kanten. En ensam gräsandshane simmar vid sydspetsen.

Orrspelet har tystnat och avlösts av en taltrasts omväxlande upprepande sång och rödhakens porlande toner. Korpkrax hörs i fjärran.

Jag tycks väcka nyfikenheten hos gässen. Dom går i vattnet och simmar mot mig. Kommer allt närmare. Stannar ett femtontal meter från mig. Blir kvar och betraktar mig en lång stund. Snart börjar gåshanen kackla lågmält. Paret simmar ut en bit på tjärnen. För mig överraskande börjar paret kopulera på vattnet. Oturligt nog hinner jag inte få några bilder på deras förehavanden.

Tio minuter över åtta hörs ett smålomskackel från öster. En lom kommer på hög höjd och landar i norra delen. Äntligen får jag bekräftat att lommarna nu är tillbaka. Efter en halv minut landar nästa. Ett sedvanligt hälsningsbeteende inleds med att växelvis doppa huvudena i vattnet, sträcka halsarna mot skyn och resa sig på bakkroppen. En ritual som tyder på samhörighet. Snart intas viloläge med huvudena vilande på ryggen.

Långsamt glider det vilande lomparet närmare mig. Stannar c:a åtta meter från mig. Som vanligt sitter jag helt synligt. Lommarna vilar lugnt med huvudena på ryggen. Ett öga öppnas regelbundet någon sekund för att spana av omgivningen.

Deras oskygga beteende gör att jag utgår från att paret är mina vänner sedan rätt många år. Tänker jag tillbaka har vi kanske varit bekanta sedan 2011. Åtta år. Fantastiskt.
Smålommen lär kunna bli kring tjugo år gamla. Återkommer oftast till samma häckningstjärn. Smålommen är normalt en mycket skygg fågel. Erfarenheten har lärt mig att närmar jag mig en tjärn så upptäcker lommarna mig oftast innan jag själv ser dem. Ger sig iväg till motsatta sidan av tjärnen och avvaktar där tills jag lämnar tjärnen. Med stor försiktighet och mycket tålamod kan jag, som med detta par, vinna deras förtroende.

Lomparet och gässen möts ute på tjärnen. Plötsligt sträcker fåglarna sina halsar. Gässen utstöter sitt hårda trumpetande. Lommarna följer upp med sitt flöjtande som hörs vida omkring. Varför detta. Möjligen är det korpen som kommer flygande över tjärnen som utlöser detta.

Gässen går i land och börjar söka föda. Lommarna intar viloläge och lugnet återfinner sig. Två skogssnäppor flyger ett varv runt tjärnen. Landar en kort stund och flyger snart vidare.

Två intressanta timmar med årets första bekantskap med livet vid smålommarnas tjärn har nu förflutet. Kanadagässen har lämnat tjärnen. Lomparet vilar fridfullt och kniporna dyker ihärdigt efter något ätbart. Jag återvänder till bilen. Oförskyllt skrämmer jag ett tranpar . Den efterlängtade våren är nu äntligen här med förhoppningar om fina naturupplevelser.
Text och foto: Bengt Lundell.