En minneskonsert att minnas

17-04-23

Lördag eftermiddag och många människor kommer till Ljusnarsbergs kyrka för minneskonsert. Redan i mittgången möts man porträttet av John Björklund och längst fram i kyrkan sitter 40 musiker, redo att ära och hylla en beundrad vän.

Efter en kort inledning av Thomas Lundkvist inleder Brassensemblen konserten med två satser ur Viktor Ewalds Kvintett nr 1 op 5. Viktor Ewald var både ingenjör och arkitekt i St Petersburg och har skrivit ett antal kvintetter för blåsare.

Sedan presenteras programmet av Bengt Lindahl, som också berättar en hel del om John Björklund som person och musiker. Vi får veta att John hade en gedigen utbildning inom språk- och musikhistoria och också blev bibliotekarie och musiklärare.

Det andra stycket är Wolfgang Amadeus Mozarts Sinfonia Concertante i Ess dur för oboe, klarinett, fagott, horn och orkester. Åtminstone sägs det vara Mozart och nog känner man igen lättheten, de glada, dansande tonerna och tongångarna hos denne så välkände kompositör.

John Björklund spelade själv både oboe och fagott och dessutom klarinett i olika storlekar, så i den här musiken kände han sig säkert hemma. Här har oboen en stor roll. Den lite magiska vemodiga klangen kommer mycket fint fram i kyrkan, som har en fantastisk akustik.

Det är intressant att se en god dirigent. Toomas Kapten från Estland dirigerar orkestern mycket tydligt med små och större hand- och fingerrörelser. Ibland ska orkestern ta i och då går det åt hela armen, ja stora delar av kroppen för att visa ett ordentligt crescendo. Insatserna markeras och musikerna är inte sena att följa. För mig är hans maner ovant i början, men snabbt ser jag hur han menar.

Inför nästa verk, berättar Bengt Lindahl vidare om John och hans underbara sätt att inspirera och uppmuntra. Under studietiden i Uppsala bildade han tillsammans med några vänner gruppen Joculatores Uppsalienses (Uppsala Lekare), som spelade renässansmusik på äldre instrument som krumhorn och pommer. Gruppen blev känd både inom och utanför Sveriges gränser, eftersom den turnerade i Europa och gav många konserter och även skolkonserter här hemma.

Väl boende i Ljusnarsberg, tog John gärna emot sina vänner och Toomas Kapten var en av dem. Tillsammans med Toomas i båten på sjön undrade John en gång om han inte kunde få ett stycke tillägnat sig själv. Det fick han och när det var klart, tyckte John att det var ett svårt stycke, alltför avancerat för hans förmåga. Toomas Kapten tyckte om platsen där John bodde och så får vi höra Pastorale för fagott och ensemble tillägnad John Björklund och inspirerad av ”trädgården vid vägen”.

I det här stycket ingår förutom fagotten med Tomas Sahlberg, både cello, tvärflöjt oboe och kontrabas. Stycket känns som modern klassisk musik med en hel del annorlunda harmoni i tonerna.  Det är vackert och jag är viss om, att John var både tacksam och imponerad.

I nästa mellanrum får vi höra om Johns engagemang i Bergslagens Kammarorkester som sedermera blev Bergslagens Kammarsymfoniker. Där var han ordförande i 28 år fram till 2012, då han lämnade över ordförandeskapet till Tomas Sahlberg. Denne man har också gjort arrangemanget av John Björklunds Evig Sommar, ett stycke han skrev efter attentatet 11 september 2001 i New York. Musiken är melodisk och rytmiskt vaggande i moll och här arrangerat för blåsarkvintett.

Efter en kort paus med förfriskningar, får vi höra om John Björklunds stora kärlek till musiken och orkestern. För honom vare orkestern medicin och inspiration och i en berättelse om Kammarsymfonikerna finns denna kärlek beskriven. Texten tillägnade John sin hustru Ulla.

Så blir det musik av Johann Sebastian Bach, eller kanske inte. Stycket skrevs egentligen av Gottfried Heinrich Stöltzel, men kopierades av Bach, som gav det till sin hustru. Stycket heter Bist du bei mir och vi får höra det i ett arrangemang av Walter Beeler, som spelas av Brassensemblen Ottone.

Inför sista stycket, Pianokonsert i Bb dur nr. 27 för piano och orkester, öppnas flygeln och in kommer en världskänd pianist, Stefan Arnold. Han har länge varit en kär och återkommande gäst i Bergslagens Kammarsymfoniker och denna dag rest ända från Berlin för att hylla John Björklund, som blivit hans vän.

Hela orkestern gör sig beredd, Toomas Kapten ställer sig i position för att dirigera och så följer tre satser, där musiken är snabb och musikernas fingersättning likaså. Det är mäktigt.

Efter avslutad konsert kommer applåderna och de ger sig inte.

Mellansatsen, Larghettot spelas igen innan Ulla Björklund kommer med blommor och kramar.

Ulla är omtyckt. Det syns och känns.

Text: Inger Aftonljus
Foto: Björn Öringbäck