Långfredagen 2017.
2017-04-14
Klockan närmar sig sju. Nattsömnen har varit ovanligt god. Fortfarande kvar under täckets värme leds mina tankar till gårdagens väderprognos. Snö, aprilsnö, påskasnö. Inte vad jag önskat mig. Prognosen förutsa kring decimetern och den uppfylldes med råge.
Hur går det nu för alla nyanlända fåglar? Tar mig ur sängvärmen. Klär mig. Går ut i boden efter snökälken som är undanställd för sommarförvaring. Skrapar undan snön vid fågelmatningen så fåglarna kan finna barmark. Går in och blandar hop det skafferit har att erbjuda morgonhungriga fågelmagar. Solrosfrö, mjukt bröd, gryn och riven ost.
Väl inne är det dags tillreda den egna frukosten. Min käraste gör mig sällskap att inta morgonmålet. Sittande på kökssoffan ser jag genom fönstret att fåglarna förser sig av det utlagda.
Ett fyrtiotal bergfinkar är numerärt talrikast. I varierande antal finner jag under förmiddagen bofinkar, grönfinkar, grönsiskor, gråsiskor, talgoxar, blåmesar, rödhakar, domherrar, koltrastar, järnsparvar, stadsduvor och fiskmåsar. Ej att förglömma det idoga skatparet som redan i höstas började bygga ett bo i tomtens höga syren. Ett gigantiskt bygge där det säkert blir tillökning under försommaren.
Givetvis trotsar jag snövädret och tar ett antal bilder på matgästerna. Här följer ett urval av dem.
Domherrepar och grönsiska
Bergfink
Gråsiska
Domherre
Stare
Bofink
Järnsparv
Rödhake
Grönsiska- Gråsiska
Bildtagare och ordväljare.
Bengt Lundell
Ja, så känner jag igen det från den tiden vi bodde i huset. Det jag blev gladast åt var bilden av staren. En sådan har jag inte sett på åratal. På tv såg jag att man hade problem med starar i Italien? eller var det nu var. Jag tycker att de kunde skicka några till oss också.