Sidensvansarnas vinterbesök.

2017-03-02

Sista veckan i februari kom äntligen vinterns första flock sidensvansar till trädgården i Ställdalen. Fåglarnas metalliskt sirrande sång spred sig i omgivningen. Tidigare under vintern har endast enstaka kringstrykande fåglar visat sig sporadiskt vid fågelmatningen. Nu kom ett 30-tal matfriska sidensvansar och höll sig här några dagar. Under visst kiv om godbitarna försåg fåglarna sig av de utlagda äpplen jag sparat sedan i höstas.

Av nyfikenhet hur sidensvansarna beskrevs i litteraturen för länge sedan, tog jag fram den gamla klassiska 600-sidiga fågelboken vilken bär titeln Fågelboken, utgiven 1935 av professorn vid Nordiska riksmuset, Hialmar Rendahl. Han ger där på tre sidor en utförlig presentation av sidensvansens utseende och leverne. Intressant läsa hur väl fåglar beskrevs för 82 år sedan. Jag citerar här några utvalda meningar ur Rendahls detaljerade artbeskrivning.

Sidensvansarna äro rätt egendomliga fåglar av en liten trasts storlek, vilka synas vara närmast besläktade med törnskator och flugsnappare. Näbben är kort och kraftig med en inskränkning i övernäbbens spets……… Fjäderdräkten är mjuk och yvig. Huvudets fjädrar är förlängda till en stor tofs…….. De vid näbbroten belägna näsborrarna täckas av sammetslika fjädrar…….. Stjärtpennor gråa med omkring 3 mm bred gul spets och innanför detta ett brett svart band.

Beskrivningen i denna gamla bok är betydligt mer detaljerad än i dagens ”moderna” fågelböcker. Numera förenklas beskrivningarna ofta med perfekta pedagogiska färgbilder.

Sidensvansarna häckar hos oss i de norrländska barrskogarna där paren oftast väljer boplats i granar belägna i närheten av myrar och vatten. Tillgången på insekter styr valet. Paren lyckas ofta föda upp två kullar.

När hösten kommer lämnar fåglarna skogarna och söker sig till områden med rikt bärbärande träd och buskar.

Efterhand som bärtillgången minskar samlas flockar av sidensvansar och söker sig söderut i landet.

Till våra hemtrakter brukar sidensvansarna komma i oktober- november. De år tillgången är god i första hans på rönnbär, men även oxbär, nypon eller andra matnyttiga bär, förser sig flockarna med sidensvans av de näringsmättade läckerheterna. Snart år träd och buskar rensade och fåglarna söker sig vidare.

Nu i februari- mars finns inga bär att tillgå men äpplen är en utmärkt ersättning som tas emot med god aptit. Ett tips är att lägga ut de äpplen som är kvar av höstskörden och inte längre är så aptitliga för oss att äta.

De år tillgången på bär är dålig i Sverige fortsätter födosöket ner i Europa. När slutet på vintern nalkas återvänder fåglarna åter till de nordliga barrskogarna för att häcka.

Vår stödmatning hjälper många fåglar att klara sig genom vintern. Den belöning vi får är flera häckande fåglar och mer fågelsång kommande sommar.

Text och bild: Bengt Lundell