Långtjärnen våren 2016. En återblick.

2016-11-08
Oktober månad avslutades med klart och för årstiden varmt väder. Höstpysslet i trädgården kunde slutföras som planerat i lugnt pensionärstempo. November månad inleddes med blötsnö, blåst och temperaturer kring nollan som nu övergått till kyligt men fortfarande blåsigt väder. Ovan vid vintervädret föredrar jag tidvis att sitta inne vid datorn och summera årets naturupplevelser.
Med lätta snöflingor fallande utanför fönstret leds mina tankar till de utflykter jag gjort i naturen under det gångna året. I slutet av mars månad satte jag och vännen Bror upp några knipholkar vid skogstjärnar väster om Ställdalen. När isarna släppte på tjärnarna i början av april anlände fåglarna för att hävda revir, bilda par och förbereda sig för fortplantning.
En av mina favorittjärnar tidiga vårmorgnar är Långtjärnen. Efter en knapp timmes vandring i obanad terräng och sista biten försiktigt vadande i vatten når jag den holme där jag slår mig ner.

Långtjärnen med den omslutande mossmarken är en uppskattad häckningsplats för många våtmarksarter.

Områdets vaksamma tranpar upptäcker alltid mig innan jag nått min plats. Trumpetar och beger sig in i skogen. Brukar försiktigt återkomma efter en stund
Min ankomst får oftast de fåglar som finns på tjärnen att dra sig undan. Har jag väl kommit på plats och suttit stilla en stund kommer de snart simmande.

De arter som årligen häckar här är gräsand, kricka, knipa, vigg och kannadagås. Även grönbenan häckande i området.

Ibland blir det besök av tillfälliga arter.

Den brunspräckliga och med sin långa raka näbb utrustade enkelbeckasinen ger sig ofta tillkänna genom sin spelflykt. Från hög höjd dyker den brant, vilket får de utbredda stjärtfjädrarna att vibrera och därmed åstadkomma ett brummande metalliskt läte.

Knip-kallarna har fullt upp att imponera på sina tilltänkta moatjéer genom att ivrigt lägga huvudena på ryggen och knorra. Det gäller ju att visa hur vacker och attraktiv man är.

Krick-hannarna poserar i sina vackert tecknade fjäderdräkter.
I månadsskiftet maj-juni börjar resultaten av hannarnas ivriga uppvaktningar visa resultat.

Krickhonan stoltserar med nio ungar. Ingen annan hona lyckades få lika många, men tillräckligt för att säkra arternas fortbestånd. Tranparet visade sig aldrig med avkommor så om häckningen lyckas i år är ovisst.
Från mitten av maj tar smålommen mycket av mitt intresse. De sex tjärnar jag bevakar där lommarna brukar häcka, hålls under uppsikt. Detta år har inte varit någon lycka för lommarna. Endast i tre av tjärnarna påbörjades ruvning. I en av dessa var någon predator framme och tog äggen efter en vecka.

Trots nya kopulationer efter några dagar avstod paret från ny äggläggning. I de andra två kläcktes två ungar i vardera. En unge saknades dock efter en tid. Så i år uppnådde endast tre ungar full storlek och kunde lämna hemmatjärnarna. Orsaken till årets dåliga häckningsresultat är förhoppningsvis en tillfällighet.
I väntan på kommande vår ser jag nu fram mot fina vinterdagar vilka också kan erbjuda intressanta naturupplevelser.

Text och bild: Bengt Lundell