Vårkänslor hos våra paddor och grodor.

2016-05-05
Äntligen har vårvärmen kommit med soliga dagar och värme som fått mig att byta vinterkläderna mot mer tidsanpassade sådana. Jag befinner mig denna soliga vårdag i början av maj vid en liten skogstjärn i Nittälvsdalen för att beskåda och fota paddornas vårlek. Redan på långt håll hör jag deras vårsång. Ett rätt kraftigt sorl som kan beskrivas som rråp…rråp… rråp.

En mängd mindre paddor har samlats i tjärnen. Troligen mest hanar. Honorna kräver säkert något varma vatten för att lockas till tjärnen. Kring 8 grader har jag läst någonstans. Några honor har faktiskt infunnit sig. De är attraktiva paddamer som drar till sig mängder av kärlekskranka hanar.

Hanarna kämpar ivrigt för att komma den attraktiva honan inpå livet. Försöker putta undan varandra med hjälp av sina starka bakben. Jag hoppas hona tål denna bryska uppvaktning.

En hona är på väg mot tjärnen bärande på en uppvaktande hane som med frambenens hjälp kramat sig fast på ryggen. En annan kärlekskrank hane försöker ihärdigt putta bort sin rival för att själv överta hedersplatsen på ryggen. Lyckas inte utan honan med sin uppvaktare når tjärnen och försvinner ner i djupet.

I våra trakter förekommer förutom den vanliga paddan också vanlig groda och åkergroda. Leken påbörjas så snart isarna släppt sitt grepp och vattentemperaturen bli passande.

Paddorna skiljer sig från grodorna genom bl.a. sin vårtiga hud och som vuxen större storlek. Vidare hoppar inte paddorna som grodor gör utan förflyttar sig sakta gående eller småspringande. Vid tre till fyra års ålder blir hanarna könsmogna. Honorna något år senare. Paddor lär kunna bli uppemot 40 år gamla.

Under vårleken skiljer man lättast vanlig groda från åkergroda genom att åkergrodans hanar blir blåfärgade. Annars krävs en närmare granskning genom till synes små olikheter i färgtäckning och kroppsform. Deras spelläten skiljer sig åt men hörs på långt håll.

Stora mängder grodor kan samlas i lämpliga lekgölar och dammar. Grodorna är mer skygga än paddorna och när man närmar sig tystnar spellätena och grodorna sjunker ner under vattnet. Allt blir stilla. Står man då stilla, gärna dold av någon buske eller annat, poppar den ena efter den andra upp till ytan och snart är leken i full gång.

Jag rekommenderar varmt en utflykt till någon tjärn, damm eller annan vattensamling under den närmaste tiden. Förhoppningsvis ger det en intressant inblick i paddorna och grodornas kärleksmöda att föra sitt släkte vidare.

Text och bilder. Bengt Lundell..